Att känna sig som ”Nilla”

Ett konstigt fenomen är att många föräldrar här, så fort de får se oss, säger till deras barn (oftast inte äldre än några år) att säga ”you, you!” och hälsa i hand på oss. Känner mig lite som Nilla i ”Nicke och Nilla”, eller annan valfri barnkändis, som föräldrarna vill visa upp sina barn för. Detta för att de sedan ska kunna berätta det för sina respektive och sina vänner när de kommer hem. Men inte mig emot. Etiopiska barn är verkligen hur söta som helst! Och trots att vissa av barnen ser helt vettskrämt på oss och blir framputtade av föräldern, sträcker de fram en liten hand för att hälsa ordentligt. Andra skriker, som på beställning av föräldrarna, ”You, you, YOU!”, hälsar i hand och ser överlyckliga ut. ÄNTLIGEN fick de träffa på en såndär ”Ferenjiii” – en VIT och utländsk människa.

Kul att man endast genom sitt utseende kan göra någons dag. Gäller bara att inte bli för besviken när man kommer hem. Denna uppmärksamhet lär ju inte hålla i sig…?

2012-03-30

Tänk att de kan vända ganska tvärt ibland. Som till exempel innan idag, när jag hade surfat lite på Pinna Restaurang och skulle gå och handla lite i affären innan jag skulle gå hem. Funderar på om jag ska handla där eller på stället närmre hemma. Bestämmer mig ändå för att gå in på stället där jag är. När jag betalar är det en ljus kvinna med ett barn som kollar lite på mig, och när jag går ut från butiken frågar hon: ”Are you from Sweden?” – Detta visade sig vara Maria, den svenska missionären som jag skrivit om tidigare. Vilket sammanträffande! Hon och hennes femåriga dotter skulle precis gå och fika, och jag fick såklart följa med. Kändes som om detta verkligen var meningen. Dagen blev genast mycket bättre. Vi hade jättetrevligt och oj vad kul det var att prata svenska med en ny människa! Efter ett tag kom även hennes man, Solomon och deras sjuårige son. En sån trevlig familj! Satt en lång stund och pratade om allt möjligt. Ska höras mer i helgen, men troligen blir det åtminstone ett möte på söndag för vår del. Kul!

En mindre rolig sak som Maria berättade var att det inte hade regnat rejält mer än 1-2 gånger – sedan november! Samtidigt som det är mycket varmare nu än vanligtvis, uppåt 35 grader hade det tydligen varit häromdagen. Inte konstigt det är ont om vatten. Tänk alla odlingar, alla som inte har dricksvatten mm. Vi kan ändå köpa vatten, men många kan inte… Vilka är vi att klaga på att det inte finns vatten när vi ska duscha? Ni får göra liksom de flesta här i Awassa gör – be för att det ska börja regna! (I skrivande stund regnar det faktiskt lite! Men behövs a lot mer…)

2012-03-30

Jahapp, då har man testat på att inte må helt hundra här i Etiopien med. Är inte jättedålig, men kunde mått bättre… Både jag och Jennifer missar pre-school och ABE-school tisdag – torsdag tråkigt! En sak som är säker är att det kommer gå över i alla fall. Bara att vila och ta det lugnt, undvika solen, dricka resorb, äta banan och papaya. Idag har jag även fått i mig lite ris och fisk. Alltså, doften av mat – underbart!! (efter att inte ha ätit vanlig mat sedan i måndags) Så det känns ganska bra nu. Jobbigt bara att tiden bara går så fort, vill ju hinna med massa, inte bara va halvbra i kroppen.

Det här med uppsatsen stirrar upp mig också. Känns inte kul alls. Jag vill ha feedback. NU! Men ska försöka ta mig samman, andas lugnt och jobba på ändå. Men är inte motiverad.

Förresten. I förrgår morse tappade jag min (okej då, Tomas) mp3 bakom sängen. För att kunna få upp den behövde jag lyfta på madrassen. Skulle jag inte gjort. Där, under madrassen, precis i läge med min huvudkudde, satt en kackerlacka. Bara han inte bor där permanent… Behöver jag säga att mp3:n ligger kvar under sängen? Jaja, ska försöka va lite macho i kväll och lyfta på madrassen igen. (gjorde det igår, kackerlackan bor nog där, var kvar på exakt samma ställe) Men var är killarna när man behöver dem som bäst?

Och det här med vatten. Inte haft vatten sedan i gårkväll. Samtidigt som de hela dagen kommit med x-antal tunnor och fyllt på deras vattenreservoar. Hm. Fattar inte hur det funkar! Varför har vi fortfarande inget vatten?

Nu känner jag att min attityd är lite si sådär. Sorry. Antar att den där lilla svackan har kommit nu. Känns ändå ok trots allt. Kunde varit värre. Tänker på er där hemma! Vore kul om ni skrev något litet meddelande i kommentarerna om hur ni har det, uppskattas mycket! Kramar!

2012-03-26

Igår var vi på Haile igen, dock låg deras server nere, så inget internet där heller. Typiskt! Men vi satt och tog det lugnt ute i solen istället, inte helt fel! Vid lunchen såg vi apor i trädet som skuggar uteplatsen på Haile. Ajdå. Men de var inte alls lite ettriga och påstridiga som de på Lewi Resort – som tur var! Men jag hade ändå min kniv i högsta hugg, men endast i självförsvar…

Idag var jag själv på kontoret, Jennifer var hemma och vilade bort sin förkylning. Jag sitter och klurar på uppsatsen igen. Börjar bli segt eftersom jag inte får så mycket respons från handledaren. Men finns säkert förklarliga skäl till det med. Hoppas jag.

Nu sitter jag på Lewi Hotel nere vid Piazza, alltså – Internet Halleluja! Förra gången vi var här funkade inte internet alls för oss, men nu funkar det finfint! Så nu sitter jag och gör lite ”research” inför uppsatsen, eftersom vi inte har något internet på kontoret. Helt ok här ändå måste jag säga. Mango- och avokadojuicerna sitter aldrig fel!

 

Betel Guest House

Vet inte om jag har berättat om hur vi bor? Tror jag inte har det… I alla fall, vi bor på ett guest house som heter Betel, där finns det cirka tio rum och en uteplats. Vi har en liten soffa med tillhörande bord, vilket blivit vår mathörna. Vi har en ganska stor garderob, men bara med hängmöjligheter, och eftersom vi inte har några galgar utnyttjar vi inte det utrymmet nämnvärt. Toa och dusch är ok, men eftersom det inte finns något duschdraperi och duschmunstyckets strålar pekar åt alla håll blir det väldigt blött överallt. Men många gånger behöver vi inte oroa oss för det. Varannan dag (eller oftare) tar vattnet slut. Så blött på golvet har vi inte alltid precis. Sen går strömmen också emellanåt. ”African living” som det kanske kallas. Men vi klagar inte, vi har varmvattenberedare, så när det finns vatten har vi varmvatten, och när strömmen finns har vi lampor om det skulle vara mörkt. Vi trivs trots allt väldigt bra i vårt lilla rum!

En annan positiv sak är att det känns väldigt säkert att bo här. Vakter som håller koll på grindarna, och upplyst utanför dörren på natten. En av vakterna förresten, Botocha, är väldigt trevlig. Han kan lite engelska, vilket han praktiserar på oss titt som tätt. Skämtar med oss och frågar om allt är bra. Säger att vi måste gå och äta på kvällen innan det blir för sent eller om han tror det blir regn – omtänksam!  Vi trivs bra här, så skönt att känna det!

(Men ibland är det mindre kul att vara vattenlösa, som igår kväll när vi varit utan vatten mer eller mindre i 1- 1 ½ dygn. Men vi klagar inte. Och förresten, vi såg vår första kackerlacka igår.)

 

2012-03-24

Notering

Ännu en lördag på Haile, börjar nästan bli lite tradition… Men kanske inte så konstigt med tanke på fri tillgång till internet (när det väl funkar, vilket det inte gjorde nu i söndags den 25e) och så lugn och härlig miljö. Men jag börjar undra lite över mig själv. Vem försöker jag lura egentligen? Sen när trodde jag att jag börjat gilla kaffe? Haha… Testade på en ”dessert” idag i alla fall, med en kaffe. Nja, lite för mycket sött å för mycket kaffe, men lite gott trots allt. Med betoning på lite.

Satt och kollade på fåglar sedan på eftermiddagen, så många och häftiga fåglar. Tänka sig vi fick se en, eller till och med två, örnar. Dock blev det bara ett bra kort på den ena, men ändå! Häftiga fåglar alltså!

Hiwot Berhane Church

Yepp, så kom vi dit, ett äkta afrikansk pingstmöte! Mesala mötte oss utanför kyrkan och så äntligen fick vi testa på det där med kindpussar J Verkligen en härlig och genomtrevlig tjej! När vi kom dit så hade det varit bön ett tag, och det var inte alls mycket folk i lokalen. Men helt plötsligt när vi tittade bak (satt längst fram med Mesala) så var kyrkan full! Helt klart flera hundra personer, men så svårt att uppskatta hur många egentligen, var nog kanske snarare tusentals. Sen förklarade hon att det nu skulle vara sång, bön och predikan. Helt plötsligt sa hon till oss att ställa oss upp, och så blev vi välkomnade med en applåd! Vi hade fått info om att det skulle ta slut vid kl 20, men tror den var upp emot kvart i nio. Det var verkligen en speciell upplevelse: starkt ljud, träsmak i baken, hängivna och härliga människor, syntmusik, många hallelujan och sånger som aldrig (nästan i alla fall) tog slut. Häftigt var det i alla fall!

2012-03-23

Selam!

Hoppas att ni alla som läser bloggen mår bra, och att allt är som det ska! Själv mår jag bra, så när som på lite trött å svettig. Denna vecka har verkligen gått fort! Märker att när man har saker att göra så springer tiden iväg, precis som i Sverige. Som ni vet har vi undervisat lite på ABE-skolan, i tisdags och torsdags. Det känns trots allt ganska bra, kanske kan lära dem något i alla fall!

I onsdags var vi på pre-school (förskolan). Där hade de inte riktigt förstått att vi skulle komma och undervisa, så vi satt med under två lektioner och kollade på hur de gjorde istället. Alla barn är så söta! Det roligaste var när vi hade rast! Alla slogs om att hålla våra händer, och de vägrade släppa taget. Ett barn tyckte att mina armbågar var väldigt roliga, tydligen har jag mer skinn där än de har, haha! Likaså var små födelsemärken eller pigmentfläckar väldigt kul att peta på, sådana syns ju inte riktigt på dem, haha…

Idag, fredag var vi på kontoret på förmiddagen. Där satt vi med våra uppsatser och knåpade lite , tydligen ska vi få sitta med det på fredagarna framöver (här ovan ser ni lite bilder på hur det ser ut på kontoret, utanför och innuti). Skönt att ha det inbokat i schemat! Ikväll blir det äntligen ett kyrkobesök! Ska verkligen bli spännande. Först var det tänkt att vi skulle vara med på ett tonårsmöte, men eftersom det var bönevecka nu under fastan så ska vi på bön ikväll. Pastorns dotter, Mesala, ska möta upp oss vid kyrkan. Tydligen börjar bönemötet redan vid 17, och håller på till 20, men hon sa att vi kunde komma senare. Så vi ska dit vid 18.30 istället. Känns lite mer överkomligt tidsmässigt ;)

Ordet

Hittade ett urklipp på datorn i ett anteckningsdokument för någon vecka sedan. Vet inte vart ifrån, men troligen ett bibelord från tidningen Dagen: ”Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja. Kommentar: Att frukta Herren måste väl vara att verkligen på allvar bry sig om vad Han vill. Det kräver ett aktivt sökande efter vad som är Guds goda vilja. Men det ger också resultat, enligt löftet. Sakta kan en insikt om Guds väg växa fram.”

Trots att vi inte vet Guds vilja kommer var och en som fruktar honom få insikt i vilken väg han eller hon ska ta, och vad Gud har i tanken åt oss. Alltså, så skönt att få den vissheten om att framtiden kommer lösa sig, bara den läggs i Guds händer. Även om man kanske vet det sen innan är det så lätt att förmänskliga detta, lägga för stort ansvar på en själv. Om och om igen måste jag påminna mig om att jag måste lägga mitt liv i Guds händer!