Regn!

Idag (onsdag) regnade det. MYCKET! Det brukar regna på kvällen/natten, så i störs inte så mycket av det. Men idag, hjälpes… Det bara öste ned. Vi skulle iväg till kontoret tidigare, vid ca 8 tiden, för att det var inplanerat ett möte med CBOs (Community Based Organizations) vi den tiden. Ja, så i kände att vi behövde komma iväg, trots regnet. Under några minuter lättade regnet lite, då passade i på att springa ut. Men, som sagt varade det bara en kort stund. Sen vräkte det ner över oss.

i var ganska blöta när vi kom fram till kontoret. Men vi torkade ju så småningom under dagen (förutom våra skor). Det var en bra dag i alla fall, intressant att vara med på mötena om och med CBOs, och att umgås med Hulu, vår tolk/kollega. Han är så rolig! Han skrev ned ”översättningen” åt oss istället för att störa med att prata med oss. Och ibland skrev han så roliga kommentarer, så som ”Han jämte mig sover à”, ”Nu berättar de bara om livshistorier, igen!”, ”NU börjar de prata om tänkta ämnet igen.”. Det var svårt att hålla sig för skratt, haha…

Här ser ni en nyduschad Annie (som ogjort när man sen går ut i ösregnet), väldigt många linslusar, och CBO-mötet (med ”Happy hour” som Hulu kallade fika-tajmen)

Helgen som passerat

Denna helg har varit innehållsrik och trevlig! I fredags åkte vi tidigt på morgonen (typ lite efter 8) mot Debre Zeit, där Frida och Sarah har sin praktik. Att åka buss här är en upplevelse i sig. Inte så att det finns tidtabeller precis, nej, här åker bussen när den är full med folk, inte förr! Så efter ca 40 minuters väntan åkte vi från busstationen i Awassa mot vårt mål. Efter en trång och lång färd (som bara blev trängre och trängre ju längre vi åkte eftersom de plockade upp folk titt som tätt utmed vägen) kom vi fram runt halv två-tiden. Dock var det något förkylda vänner i kom till, men vi var förvarnade J Kul att se hur de hade det, kolla in stan och två av de sju kratersjöar de har i omgivningen. Vid en av kratersjöarna fanns det ett hotell med en konstutställning med många fina etiopisk-inspirerade målningar. Kunde inte hålla oss från dem, så alla fyra kom hem med var sin målning. Roligt att ha som minne!

Frida och Sarah har sin praktik på samma organisation som jag och Jennifer är på, JeCCDO. I Debre Zeit har de ett helt ”compound”, med gästrum, andra slags lokaler och en stor yta med ”demonstration plots”. Det var intressant att se alla olika grödor och frukter, så som papaya-, mango-, avokado- och bananträd, och för oss vanliga grönsaker så som kål, lök mm. Ja, det var en givande helg, om än tiden gick för snabbt. Vi kom fredag middag och åkte hem söndag morgon. Men mycket intryck ändå! Ser redan fram emot den kommande helgen – då kommer nämligen de till oss. Ska bli kul!

En (enkel)resa

Ja, hemförden från Debre Zeit är en historia i sig själv. Haha… Den började med en rask promenad med en av vakterna söndag morgon. Han var jättetrevlig och bra att ha med någon som kunde hjälpa oss till bussen på busstationen. Det var nämligen många som vill att vi åker med just deras buss, så är det jämt. Ja, i alla fall. Den minibussen vi hoppade på tog oss bara till Mojjo, ca 30 min från Debre Zeit. Det bästa hade varit att åka buss eller minibuss direkt till Awassa, men alla var redan fulla med folk från Addis som ligger på andra sidan Debre Zeit. Vi åkte till Mojjo, hoppade av och ställde oss utmed vägen. Där skulle det enligt en etiopisk vän vara ”lätt” att få tag på en buss av något slag som hade sittplats. Men icke. Många stod liksom vi och väntade på att få åka mot Awassa. Men inga bussar stannade och tog upp någon.

Efter ungefär 40 minuters väntan och vinkande från några killar som försökte stanna bussar åt oss och de andra, lyckades de få stopp på en pick-up. Vi hade tydligen av någon konstig anleding förtur, och blev ditropade ”You, YOU!” (då vet man att de menar oss). Där var en farbror som såg snäll ut som de menade vi skulle åka med, men vi som innan sagt till varandra att vi inte skulle lifta… Samtidigt som vi verkligen ville komma hem och inte dra ut på tiden (var tvungna att åka innan kl 14 för att det inte skulle hinna bli mörkt innan vi kommit fram). Ja, vi hade inte så mycket val, utan vi hoppade in där i bilen, satte oss tillrätta och åkte med!

Det visade sig vara en väldigt snäll farbror som körde väldigt lugnt och bra utan att ta massa risker. Alltså. Vilken ”tur” vi hade! Eller rättare sagt, vilken ledning och beskydd vi fick av Gud! Resan tog sammanlagt 4 timmar, mycket kortare än ditresan, vi kände oss trygga och säkra, vi satt bra, ja vi kunde knappt fått det bättre. När vi väl kom till Awassa tog han en genväg till busstationen – vilket visade sig vara precis förbi där vi bor. Ja, vi fick skjuts nästan ända fram till dörren. Underbart, vilken resa! Trodde inte jag skulle ”lifta” i Etiopien innan, men nu är det gjort. Och bra gick det också!

Onsdag

Idag har det varit en flängig dag kan man nog säga, mer än vad vi är vana vid i alla fall. Den började med lite engelskaundervisning på förskolan/pre-school. Alltid lika söta barn! Dock fick vi veta genom en intervju Jennifer gjorde idag att i stort sett alla barnen de har är hemlösa och/eller föräldralösa. Om inte annat är de väldigt fattiga. Det blir så mycket mer verkligt när man lär känna barnen och vet vad de möjligen har för bakgrund. Många av dem är sjuka, inte fått vaccinationer, äter dåligt och har väldigt slitna kläder. Inte konstigt att många av dem är trötta, gnälliga, ofokuserade på lektionerna (som för övrigt är alldeles för långa och opedagogiska för vilken 5-6 åring som helst, även om läraren bara vill dem väl).

Efter en rast med konstant klängande i armarna och bus så var vi med på den andra engelskalektionen med de minsta – alla var så trötta och somnade titt som tätt. Men, när de började sjunga lite sånger till avslutning som de brukar, då vaknade de till och skrek för full hals haha!

Sedan blev det lite tonfisk-lunch (gott!) och mot kontoret. Skriva lite på uppsatsen och Jennifer gjorde en intervju, som sagt, med en som jobbar på kontoret. Därefter åkte vi till en klinik som Maria tipsat om, för att kolla upp våra magar. En rysk kvinna som driver det. Det var ett trevligt litet ställe, och efteråt blev vi bjudna på kaffe (ethiopian style) i ett av mottagningsrummen. Alltså – kliniken bestod av en innegård och lite olika rum och skrymslen. Den ryska kvinnan var väldigt trevlig och vi stannade en stund för att prata.

Därefter åkte vi till stan och gick lite i affärer, åt supergod (!) tonfisk-pizza på ett för oss nytt ställe, handlade lite mat och gick hem. Ja, så var den ”intensiva” dag slut, väskan är även packad för en tur till staden Debre Zeit. Där ska vi tillbringa helgen, hos vännerna Frida och Sarah. Ska bli kul!

Bale National Park

Hej alla! Nu är jag tillbaks från en långhelg i Bale!! Jag och fyra andra från klassen åkte tillsammans med vår chaufför i fredags middag från Awassa till Goba, Bale. Tyvärr (!) kunde inte Jennifer följa med. :( Sånt är väl livet antar jag, tråkigt hur som. Vi som kom iväg hade en riktigt bra helg, svårt att veta hur man ska börja berätta om den. Jag har inte hunnit redigera och fixa alla bilder som jag tänkt, så det kommer lite längre fram i veckan. Men tänkte ändå bjuda på några smakprov!

Första natten låg jag däckad på hotellrummet. Eller, ja däckad var jag väl inte, sprang fram och tillbaks mellan sängen och toan… Trodde aldrig jag skulle orka med dagen efter (lördag). Men, det gick! Så jag följde med resten av gänget till Etiopiens näst högsta berg på drygt 4400 möh! Högt och väääldigt kallt var det – måste varit minusgrader. Höjden märktes också av i öronen… Sen såg vi några ”Red fox” – fast de är egentligen vargar. Finns bara i Etiopien tror jag.

Dagen efter blev det hästridning! Hjälpes, att jag vågade ge mig på detta äventyr, fattar inte riktigt det! Ni som känner mig vet att jag inte ridit många gånger i livet, typ tre gånger. En av dem kastades jag av… Men, som tur var blev vi ledda av tålmodiga och tåliga etiopier, annars hade det aldrig gått. Det var endast Mimmi som var hästvan och klarade sig själv, så var väldigt spännande för oss alla! 4,5 timmar på hästryggen gjorde sig påmint efteråt kan man säga! Men det var helt klart värt det, så häftigt att rida i den naturen, komma nära djuren, tänja på sina gränser lite – haha! (Min häst var dock väldigt seg. Så seg att min hjälpande etiopier drog den hela turen. Haha!!)

 

Tiden bara går och går…

Ja, så känns det ungefär! Vad har vi egentligen hunnit med, vad vill vi hinna med innan vi åker hem och … Hjälp vad tiden går! Är hälften av tiden gått känns det

De senaste dagarna har jag klarat ut på egen hand, Jennifer har varit hemma med lite sjukdom i kroppen, så har fått gå ändå. Var väldigt skeptisk till om jag skulle klara ut att hålla i lektioner helt själv – men har gått över förväntan faktiskt. Man klarar nog mer än vad man tror antar jag. Under tisdagen och torsdagen har jag även hunnit med fem intervjuer för uppsatsen. Det gäller att passa på när man får tillfälle helt enkelt. Så med andra ord har det varit väldigt intensiva, produktiva och intressanta dagar!

I och med att den etiopiska påsken är nu till helgen har vi planerat in en resa med de övriga från klassen till Bale nationalpark, ska verkligen bli kul! Åker nu på fredag, så en rapport kommer med all säkerhet dyka upp efteråt någon gång. Ha det fint alla där hemma i Sverige – njut av den svenska våren för mig också!

Påskdagen

Idag åkte jag till förmiddagsmöte i Hiwot Berhane Church. Eftersom Jennifer inte mådde bra tog jag en Badjadj själv och mötte upp Solomon och den svenska familjen. Det var liknande bönemötet, mycket sång, mycket och högt ljud, lång predikan, mycket folk, mycket trevligt! Efter det åkte jag hem igen, hängde med Jennifer, tog lite promenader, köpte en sjal till mm. Typ så var den dagen.

Här är den ”guldiga kören” :) tillsammans med ”synth-killen”. Härligt möte! – har även film på detta, men får se om jag kan lägga upp det en annan gång. Annars får ni som träffar mig se den hemma i Sverige.

Påskafton

Dagen började med ett besök på Haile, lite skypeande och softande. Skön start på dagen! Satt ute och läste lite vid sjön också, boken ”Joni”. Det är ingen underdrift att alla som läst den tycker den är bra och rekommenderar den! Jag säger som alla andra – läs den! Efter lite lunch åkte vi tillbaks mot stan, och hoppade av på huvudgatan, ”Piassa”. Där hade vi shopping i sikte, tidigare har vi inte tagit oss tid till det nämnvärt, men nu så! Hittade sjalar, en billig (!) långklänning, en väska mm… Kul!

Sen tog vi det lite lugnt hemma, och gjorde oss i ordning inför lite påskfirande hemma hos Maria med familj. Vid halv sju-tiden åkte vi med badjadj (minitaxi) till dem, dock hade strömmen gått, så vi hittade knappt fram. Med efter lite blinkande med ficklampor fann vi vägen in till huset! Där var ytterligare en svensk familj på besök, och vi hade riktigt trevligt! När väl strömmen kommit tillbaks väntade lite mat – potatisgratäng, ägg, köttbullar mm. Gott med ”svensk” mat – men inte minst gott med hemmagjord passionsfruktsjuice! Synd att det är så dyrt med passionsfrukt hemma i Sverige!

Lite blandade bilder

[slideshow]

Här kommer ett gäng bilder! Två från gudstjänsten förra söndagen, några söta barn på väg hem från skolan, en fin blomma mm. Ni får fråga om ni undrar något!

Förresten, ni vet väl att jag svarar på alla era kommentarer? De står under era kommentarer här i bloggen, så ni inte missar dem!

Ha en underbar påskhelg nu! jag ska fira två veckor i rad :) Kramar till er alla!

En lägesuppdatering

Allt är bra med oss här i Awassa! Denna vecka har verkligen bara svischat förbi, men vi har hunnit med ganska mycket ändå tycker jag. Det har regnat i stort sett varje natt och vissa dagar även på eftermiddagen och på kvällen. Så nu är allt mycket mera fuktigt och ja, blött. Det är lite småkyligt på nätterna och vissa förmiddagar, men annars är det lika varmt, om än inte varmare på dagarna.

I måndags var vi på kontoret och skrev på uppsatsen, ingen dag som man minns så där värst mycket. I tisdags däremot undervisade vi engelska på ABE-school, level 3 med lärarinnan Aster. Hon är verkligen jättesöt och snäll! Men kanske inte så kunnig i engelska, vilket är lite dumt eftersom hon undervisar i det. Men snäll är hon och det funkar bra att undervisa ihop med henne.

På onsdagen var det dags för undervisning på förskolan, vilket vi missade förra veckan då vi var lite halvsjuka. Men nu fick vi äntligen träffa alla söta ungar igen. Helt galet är det när man kommer till skolan och alla verkligen rusar mot en, skriker och tävlar om ens händer. Alla vill hälsa i hand på ”teacher”/”ferenjii”! Det funkade faktiskt ganska bra med den lite äldre klassen första lektionen, de är riktigt duktiga och kan ganska mycket för att bara vara sex år. På rasten var det fullt upp med att lyssna på när de sjöng olika sånger, både på engelska och amarinja samtidigt som de slet i våra armar. Den andra lektionen var vi bara åskådare, eftersom de var yngre och för att läraren nog kände att han inte ville släppa ansvaret till oss. Ja, men vi hade kul ändå, kollade på alla söta barn som busade, krånglade och somnade sittandes.

På ABE-school var vi även i torsdags, och då ritade vi mer, och lät barnen vara med och dra streck mellan ord och bilder. Det var uppskattat, och nästan alla ville komma fram till tavlan, vilket vi andra gånger fått kämpa med, så det kändes positivt! Därefter gick vi till förskolan, där även vårt trädgårdsland är. Vi blev återigen ”attackerade” av barnen som då hade rast. Engelskaläraren kom och räddade oss så vi kunde ta oss in till ”demonstration plot” där vår lilla odling finns. Det var kul att komma dit och se att det hade vuxit! Vi luckrade lite så som man bör och fotade lite. Ja, här nedanför ser ni även de andra landen, container garden där man planterar i gamla däck och säckar mm.

[slideshow]

På eftermiddagen, efter lite kontorstid, blev vi upphämtade av Solomon. Det var en av de vi träffade på mötet i söndags. Då hade han lovat oss en rundvisning av den high-school och bibelskolan han jobbar på. Sagt och gjort hörde han av sig och så bestämdes detta. Kul att få se lite nya platser och arbeten. Det var en stor skola med många olika byggnader, internat mm. Slutligen åkte vi upp, ovanför skolan, där Solomon och hans familj bodde i ett litet fint hus. Där blev vi bjudna på kanelbullar och ananas av Nora (norska/etiopiska), hans fru. De hade en lite urgullig bebis på 6 månader som skrattade och log konstant mot oss. Längesedan jag såg en så genomglad unge! Efter ett tag kom även den danska kvinnan som vi träffade i söndags med hennes dotter, och helt plötsligt var allt ett enda virr varr av danska, svenska, engelska och amarinja. En väldigt trevlig, annorlunda och härlig torsdagseftermiddag!

Idag, fredag, har vi varit på kontoret, skrivit på uppsatsen mm. Inte något speciellt har hänt tror jag. Ser fram emot helgen – ska försöka fira lite påsk här, även om den etiopiska påsken (ortodoxa) inte är förrän nästa vecka. Får se vad vi hittar på!