Griffeltavlan och att göra om till nygammalt

Nu är jag back on track, efter en intensiv jobbhelg! Tänkte börja veckan med att visa er min fina nygamla tavla som ska hänga i hallen så småningom. Jag köpte tavlan med den lite trumpne (?) farbrorn på för ett bra tag sen. Eftersom jag har lite svårt att ”förstöra” saker, eller snarare göra om gammalt till nytt, har farbrorn fått vara kvar bakom glaset en längre tid. Att göra om gamla saker borde jag bli bättre på, men oftast är det kantstötta, gamla, mer värt i mina ögon än det övermålade och nygamla. Det svåra kanske är att dra gränsen, att se vad som kan göras om till det bättre, och förstå värdet i det som är original.

Tillbaks till griffeltavlan och mitt försök till att göra om gammalt till nygammalt. Jag började helt enkelt med att skära bort papptejpen på baksidan, bända upp stiften och ta ut pappskivan, fotot och glasrutan ur ramen. Därefter målade jag den hårda pappskivan med griffeltavlefärg, jag tror det blev 4 lager till sist, men hade nog räckt med 3. Sedan fick det såklart torka ordentligt och sen monterade jag den målade pappskivan i ramen. Det behövdes med andra ord bara färg, en tavla och en pensel. Smidigt!

DSC_0242 (800x587)

DSC_0241 (800x650)

DSC_0244 (800x599) (2)   DSC_0630 (800x553)Tavlan fick helt klart ett lyft, med små och enkla medel kan man förändra mycket! Nu kommer den förhoppningsvis glädja i hallen med att välkomna gäster mer än att gömmas i förrådet med en gammal farbror som just säger ingenting.

 

Giftfri tandkräm

Tandkräm är en sån produkt som alla har hemma. Alla borstar tänderna, och att en tandkräm ska innehålla fluor är något som de allra flesta är införstådda med, liksom att det ska löddra när man borstar.

En tandkräm jag har hemma varken löddrar eller innehåller fluor. Galet, ja kanske, men mindre giftigt. Om vi börjar med fluoret så tycker jag det är lite klurigt. Det finns många olika bud om fluorets vara eller icke vara. Men att det är giftigt är det ingen tvekan om, som kan skada kroppens ämnesomsättning och livsprocess. Trots detta förespråkar tandvården att använda fluorskölj varje dag med en tandkräm med fluor. Ja, vad ska man tro? Jag vet inte. Om man har en fluortandkräm, ta lite tandkräm och var noga med att spotta ut allt. Annars, och kanske särskilt till barn, välj en fluorfri tandkräm. Jag har bara testat två olika märken; Thursday Plantation Tea tree thootpaste och Weledas Ratanhia Toothpaste som jag använder nu. Utan fluor är det särskilt viktigt att borsta noga och med mekanisk hjälp rengöra tänderna.

I de flesta vanliga tandkrämer finns det SLS – Sodium Laruleth Sulphate som är en billigt tensid, ett ämne som fixar löddret. Både i schampo, duschkrämer och tandkrämer, ja nästan allt som löddrar. Bra kan tänkas, lödder är ju lika med ”rent”! Men faktum är att SLS också torkar ut, irriterar hårbottnen, irriterar munhålan och försvårar läkandet av små sår i munnen. Ett hett tips från mig är att kolla på innehållsförteckningen på era produkter där hemma. Med all säkerhet finns det i konventionella produkter, först eller näst efter vatten på listan. Vad betalar man för då egentligen? Mest för vatten och en billig tensid.

Jag har aldrig haft hål i tänderna, så jag förmodar att jag har bra tänder från början helt enkelt. Så det är svårt för mig att avgöra resultatet av att inte använda fluor. I nuläget använder jag både Zendium som är en SLS-fri tandkräm med fluor och Weledas utan fluor, varannan borstning ungefär. För att minska på fluoret men ändå inte skippa det helt. Det är så jag löser det just nu, efter att endast ha använd Weledas och känt att det inte riktigt blivit så fräscht som jag velat i munnen. Men kanske mest är en känsla som man har efter år av fluoranvänding. Mitt tips är att testa fluorfria tandkrämer, och tandkrämer utan SLS. Vänj dig vid olöddriga borstningar, lovar, det går! Hur tänker ni kring tandkräm och fluorets vara eller icke vara? Det är en svår fråga helt klart.

DSC_0626 (800x619)

Odlingsintresset

Av någon konstig anledning har jag fått ett mycket större intresse för blommor och grönt än jag hade förr när jag bodde hos mina föräldrar. Även om det kanske alltid funnits där lite innan med, har det helt klart vuxit nu när jag flyttat till ”eget” hus med trädgård. Kan kanske bero på att jag nu inte kan förlita mig på att min mors galanta kunskaper och skötsel fixar allt här. Och blommor och egna grönsaker kan man ju inte vara utan. Men helt utlämnad åt ödet är jag definitivt inte. Min man är en hejjare i trädgården. Ler när han gräver djupbäddar och känner doft av mylla, så såklart är det han som styr upp det hela. Jag är lyckligt lottad jag, med både en mor och en man som ger råd och näring till mitt växande intresse för trädgård och odling!

DSC_0532 (800x784)

Tyvärr är det lite för kallt än för att sätta ut dessa våriga blommor på trappen en längre stund, idag var det minus 3 grader på morgonen ute. Men inomhus sprider de vår i alla fall, lika vackra för det! Och på fönsterbrädan har rosmarinen grott efter en sväng i kylskåpet, kul att se när det växer!

Jag önskar er en fin dag!

Rasullera till hårtvätt och ansiktsmask

Som jag lovade för ett tag sedan kommer här ett inlägg om rasullera. Efter att ha läst mycket bra (och lite negativt) om rasullera var jag väldigt nyfiken på att testa det. Leran köpte jag i lerbitar, men det finns även att köpa som finmalet pulver. Lerpulver har jag också testat på eftersom jag fick ett prov från Viktoria på Ekodeco för ett tag sedan, tack så mycket! Tyvärr funkade det inte alls för henne när hon gjorde en ansiktsmask, så testa er fram innan ni kletar på i hela ansiktet, alla tål tydligen inte leran.

Rasullera är en lera som kommer från Atlasbergen i Marocko, där den har använts till rengöring under lång tid tillbaks i historien. Leran är vårdande och tvättar kropp och hår skonsamt. Den absorberar vatten väldigt bra och renar på så vis hud och hår på djupet från kemikalier och annat tråkigt. Leran innehåller höga halter av till exempel kiseldioxid, magnesium, kalcium och kalium. Dessa mineraler tar bort metaller och giftiga föreningar i huden, och enligt en studie ger den en jämnare hy, avlägsnar orenheter och överskott av fetter och minskar torrhet. På Body Bazar finns det ännu mer information om leran! Det bästa enligt mig är ändå att det är en helt ren produkt, ren från parfymer, konserveringsmedel, tensider med mera som de flesta konventionella schampon är fullproppade med. Man vet vad man får helt enkelt.

DSC_0494 (800x584)
Rasullera i pulverform och i bitar.

DSC_0501 (800x625)
Här har jag löst upp lerbitar till hårtvätt.

Till hårtvätten tar jag ett gäng lerbitar (ca 2-3 tsk kanske) och tillsätter lite vatten, så det precis täcker leran. Man får testa sig lite fram med hur mycket som går åt. Sedan låter jag den lösas upp en stund och tar med mig skålen in i duschen. Då fördelar jag den upplösta leran i håret, masserar noga och sköljer ur. Därefter använder jag balsam och till sist en surskölj med äppelcidervinäger. Resultatet är bra, jag får lockigare hår med mer volym, och håret blir riktigt rent! Dock är jag fortfarande torr i hårbottnen och jag vill inte vara utan mitt balsam efter tvätten. Om jag sedan borstar igenom håret när det är torrt blir håret riktigt elektriskt. Därför tar jag i några droppar jojobaolja och en klick aloe vera, vilket förebygger det och gör håret ännu mer mjukare och mer återfuktat.

DSC_0557 (584x800)

Jag har också testat det finmalda pulvret till ansiktsmask, som jag tror passar bättre till ansiktet än vad lerbitarna gör. Jag upplever bitarna som mer grovkornigt än pulvret även om det är upplöst i vatten. Jag gjorde ansiktsmasken med rasullera såhär: jag tog ca 1,5 tsk pulver och rörde ut i lite ljummet vatten. Sedan kletade jag på ansiktet och lät det torka. Det stramade ganska mycket, så vänta inte för länge med att tvätta av det. Efteråt kändes ansiktet rengjort på djupet, men dock något torrt, så jag smörjde in några droppar jojobaolja. Sen kändes huden ren och i balans och detta kommer jag göra fler gånger, inte för ofta bara.

Slutligen – våga testa att tvätta håret med lera! Det är verkligen värt ett försök, men var lite försiktiga i början. Själv tvättar jag inte håret varje gång med rasul, utan varvar då och då med Maria Åkerbergs Mynta Schampo. Vilket kanske mest beror på lite lathet. :)

Andra sådden och lite omskolning

Igår skolade vi om en del av det vi tidigare sått, mestadels örter. Godjiförerna sattes ju från början i små torvcylindrar, och det smidiga med dem är att man bara sätter ner dem i en ny, lite större kruka där de får mer plats att växa på. Smidigt och snällt för de små sköra plantorna.

DSC_0515 (800x613)

Sen sådde vi som sagt lite nytt. Till exempel några olika sorters blomsterfröer; Röd solhatt, Riddarsporre, Eldblomma och Ageratum. De ska sen planteras ut i rabatterna på husets framsida. Tror det kommer bli väldigt fint!  Vi började också lite smått med att så några av alla våra grönsaksfröer; paprika, purjolök, majs och broccoli.

Tomas hade sedan innan ett plåtbäck med en liten kant på som är perfekt att sätta odlingskrukorna och byttorna på, så slipper vi många små fat och att tänka på att inte skvätta utanför med vatten. Dessutom får vi plats med mycket mer än om vi hade haft fönsterbräden (vilket troligen ska upp inom den närmsta framtiden..) Nu har det mesta fått flytta upp på bläcket i vårt gästrum. Där få det växa ostört, ljust och inte för varmt. Perfekt!

DSC_0526 (800x570)
Man tager vad man haver, tur vi inte slängt ut alla flyttkartonger från förrådet än ;)

Naturligt rengöringsmedel av citrus och ättika

Eftersom det är vår, och ljuset börjar avslöja allt smuts hemma, har jag snöat in på naturliga och ekologiska rengöringsprodukter. Jag har läst lite varstans om att det går fint att göra sitt egna rengöringsmedel och blev därför inspirerad till dagens lilla projekt – ett giftfritt rengöringsmedel av citrusfrukter och ättika.

DSC_0442 (800x533)

Såhär gjorde jag:

Jag köpte ekologiska citrusfrukter, och idag valde både citron, lime och apelsin, men man kan välja en eller flera av dem, som man vill. Sedan skalade jag frukterna, och lade skalet i en glasburk. Därefter hällde jag på ättika så det täckte ordentligt.DSC_0450 (800x720)

DSC_0486 (800x694)

Nu ska det stå och dra sig i två veckor, skalen silas bort och sen hälls vätskan upp i en sprayflaska. Svårare än så är det inte! Eftersom det är första gången jag testar det återkommer jag senare med vad jag tycker om resultatet. Jag har hört mycket gott om rengöringsmedlet, så ska bli spännande att testa. Funderar på om man kan späda det lite med vatten sen, blir nog ganska koncentrerat… Vet ni något om det?

DSC_0479 (800x700)Till efterrätt blev det lite spill av rengöringsmaterial… Gott och nyttigt :) Och för er som missat – så har jag tidigare skrivit om lite naturliga och giftfria städtips här!

Breakthrough!

Jag tänkte fortsätta skriva om matsvinn ett tag framöver. Hoppas ni inte misstycker! För visst är det ett aktuellt och otroligt viktigt ämne?  Filmen här nedanför är från UNEP och deras kampanj mot matsvinn; ”Think. Eat. Save”. Jag tänker att det kan ge en liten tankeställare kanske? Själv tycker jag de fångar många viktiga och komiska poänger i vårt sätt att hantera mat och matsvinn, som många gånger tappat allt förnuft. Håll till godo!

Fixa gardinerna hemma

För några veckor sedan fyndade jag ett par gardiner på second hand som jag tänkte sy om till kappor istället för längder och hänga i de två köksfönstren vi har. Jag var väldigt trött på domherregardinerna sen julas, så utan att ta mig till närmsta symaskin (grannhuset) hängde jag upp längderna i ena köksfönstret så länge.

Men nu kan jag sy gardiner, och annat, utan att ens lämna huset! I helgen fick jag nämligen en symaskin som ändå skulle slängas. Den är fullt brukbar, och knappt gammal, med andra ord helt perfekt! För visst går det inte att slänga saker som funkar, och som man verkligen behöver? Nu ska jag bara lära mig sy någorlunda vettigt och det problemet får jag ta itu med till veckan.

DSC_0226 (800x717)
Köksgardinen som enligt vissa ser ut som en kökshandduk. Här ser ni även avståndet till grannen med symaskinen.  

”Små smulor är också bröd.”

Ovanstående citat fick jag höra av en pensionär när jag var där i jobbet på hemtjänst, när hon borstade upp lite smulor från bordet och lade tillbaks det på fatet. Ja, så är det ju faktiskt. En gång tillhörde smulan ett bröd, och är också en brödbit, fast väldigt liten.

Min farmor var expert på att ta till vara på sådant som många (alla?) av oss hade slängt utan att blinka. Smulor borstades ihop och gavs till fåglarna utanför köksfönstret, sista filen som var kvar i paketet sköljdes ur med vatten och åts sedan upp (ja, blaskig fil!) och matslattar togs tillvara på, på ett eller annat sätt. Farmor föddes 1917 och växte därmed upp under krig och nödår. Mat var ingen självklarhet, långt ifrån den lyx och överflöd som nu råder. Kanske var det just så, att hon och många andra med henne värdesatte maten för vad den verkligen var värd? Har vi, i vår välfärd och bortskämdhet, förlorat uppfattningen om matens värde? För visst bryr vi oss inte särskilt mycket om osten hinner mögla, om det blir köttgryta över eller om det egentligen finns mycket kvar i yoghurtförpackningen. ”Det går ju att slänga och köpa nytt i morgon.” är en allt för vanlig mentalitet som numer sitter djupt rotad hos många.

Det är inte bara vårt sätt att hantera mat som ändrats, det är dessutom så att mat aldrig varit billigare än vad den är idag! Välfärden har ökat liksom våra löner, men priset på maten har stått still under långt tid och i vissa fall till och med sjunkit. En vidare utveckling av detta finns här och här. Väldigt intressant läsning, där exempel visar att färsk kyckling minskat i kilopris från 47:50 1993 till 38:90 2011. Det är oerhört anmärkningsvärt tycker jag! Även om prisjämförelser mellan åren 1962 till 2011 på basvaror går att läsa här. Det är inte konstigt att bönderna har svårt att få det att gå runt med t ex dagens mjölkpriser, när de inte får skäligt betalt. Matproducenter tvingas massproducera för att kunna presentera en billig och prisvärd vara. Vi konsumenter blir i vår tur glada, köper fläskfilé för inga pengar alls från Danmark, och slänger det som blir över.

Att vi har råd att slänga mat, att helt enkelt matsvinna, blir plötsligt inte så konstigt. Hur ska vi kunna värdesätta den mat vi köper, när den är så billig, och när vi har det så gott ställt? Vi behöver helt enkelt inte äta upp all mat vi köper. Det är ett dilemma som är oerhört svårt att komma åt. Detta är verkligen en fråga som borde aktualiseras betydligt mer på politiknivå särskilt nu i valtider. Kruxet är väl att väljarna inte tilltalas av högre matpriser…

Frågan är hur vi ska göra för att återerövra matens värde? För även om vi tror att små smulor endast är smulor, har de trots allt tillhört ett bröd.

Hurra!

Igår fyllde pappa år, grattis igen till dig! Så vi firade med smörgåstårta, tårta och vänner som var överraskningsinbjudna. Det blev en väldigt trevlig och överraskande kväll för pappa tror och hoppas jag. Några av presenterna var paketen nedan, som jag slog in. Det bruna paketet är miljösmart inslaget. Pappret är nämligen en gammal tapet, som tidigare suttit i detta hus och snöret var naturligt. Så tips på mer klimatsmarta paketinslagningar – ta lite överbliven tapet och slå in i. Det är snyggt, miljövänligt, hållbart och gratis (om du ändå har lite över)!

DSC_0230 (800x541)