Egen senap

Jag fick för någon dag sedan en kommentar som frågade efter vår senap. Nej, jag har inte glömt att skriva om den, jobb och familjen har fått ta lite extra tid just nu bara såhär i juletider… Men här kommer en liten genomgång av hur vi gjorde för att få en alldeles egen senap till jul!

I våras sådde vi senapsfrön, både gul senap och svart senap blev det. Härliga gula rapsliknande blommor vajade och vi fick en liten glimt av Skåne även hos oss här i Småland. På sensommaren började senapsfröna mogna i fröskidorna och någon gång i slutet av augusti skördade vi senapen för att hänga den på tork i hallen.

DSC_0135 (580x800)

I början på december tog Tomas tag i senapsprojektet och började evighetsarbetet (typ) med att tröska den. Troligen något av det mest tidskrävande och tålamodsprövande man kan hålla på med för hand. Första steget var att ta de torkade senapskärvarna och avlägsna fröskidorna, det snabbaste o enklaste vara att gnugga det mellan händerna ner i en stor pappkasse (handskar kan vara bra att ha). Kärvarna och några enstaka fröskidor som satt kvar på de, fick hönsen kalasa och leka med.

DSC_0452 (613x800)

Därefter gällde det att få ut fröna ur skidorna. De hårda fröskidorna krossades genom att gnuggas mellan händerna, stötning med senapskula mm. Men det med mest effektiva var nog att använda elvispen. Jag behöver knappt säga att luften var mättad av hödoft och damm i hallen där han höll till. Efter en grovrensning med händerna, vilket sparas till en mer noggrann rensning eller som utsäde nästa år, var det dags för en finrensning.

DSC_0459 (580x800)

Genom att blåsa bort frön/frökapslar/bös oönskat material med min hårfön (utomhus!) samt med vindens hjälp gjorde vi finrensningen. Efter många vändor blandat med mycket handrensning och elvispen fick vi till slut fram en önskad mängd gul senap till våra tre tänkta senapssorter. Dock fick vi ge oss när det kom till den svarta senapen. Dess fröskidor var mycket smalare och svårare att få ur fröna ur, samtidigt som fröna och böset som blev var väldigt smått vilket gjorde den mycket mer svårrensad. Därför måste jag bekänna att vi köpte till lite svart/brun senap i affären, men använde såklart det vi orkat rensa till en sorts senap. Nästa år får det nog bli till att leta upp en gammal handvevad tröska på någon loppis!

DSC_0330 (800x628) DSC_0329 (800x650)

Vi bestämde oss för att göra tre olika sorter och efter mycket googlande och koll efter recept i tidningar hittade vi tre sorter som vi blev sugna på att testa; kaffesenap, skånsk senap och sötstark senap. Recepten kommer så småningom. Vi gjorde ett tappert försök att mala senapen med senapskulan och keramikskålen så som hör till, men även på den punkten fick vi ge oss – det tog alldeles för lång tid men var kul att testa. Det överlägset smidigaste är att använda en stavmixer då det gick på bara en kort stund.

DSC_0261 (800x623)

Var senapen god då? Jag kan inte säga att jag är någon finsmakare när det kommer till senap men den fick beröm på julbordet och särskilt kaffesenapen föll mig i smaken eftersom den var något mildare än de två andra sorterna. Sen blir ju senap  bättre om den får stå och mogna någon vecka innan förtäring. Så nu får vi ta och provsmaka igen! Det är verkligen något visst med att äta något som man kämpat för – då njuter man lite extra.

DSC_0324 (800x536)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *