Betydelsefulla bilder

Vi har inte varit värst flitiga med att hänga upp tavlor på väggarna här hemma, att hitta fina motiv som också har en betydelse för oss har inte varit helt lätt, plus att vi kanske inte prioriterat det främst. Men en tavla som både är väldigt fin och har ett högt affektionsvärde för oss är den här:

Unolisa

Det är Tomas morfar och mormor som för flera år sedan blev fotade av svärfar när de kom med några av deras kor. Två personer som tyvärr inte finns med oss på jorden längre, men som betydde mycket för Tomas. Gillar verkligen motivet – det är ganska sällan man tänker på att fota det vardagliga och har fokus på högtiderna i livet. Men det är ju trots allt mest vardag ändå. Den är väldigt fin att minnas tillbaks på även den!

En bekant, Andreas Giselson, som vi visste är en bra konstnär målade av kortet och resulterade i den här fina akvarellmålningen. Om man är intresserad av att t ex få ett foto avtecknat/målat är det bara att höra av sig så förmedlar jag kontakten!

Snabb kantarellpasta

Visst är det svårt att beräkna hur mycket pasta som går åt när man lagar mat? Ibland får man en slatt med kokt spaghetti över och oftast tycker jag den blir lite tråkig när den legat i kylskåpet någon dag. Den här rätten är då perfekt att göra! Allt som behövs (för en portion) är lite spaghetti, någon näve kantareller, creme fraiche, persilja, lite olja, salt och peppar.

Fräs kantarellerna i en gryta med lite smör/olja och krydda. Klicka i några matskedar creme fraiche och låt puttra ihop så det blir lagom krämigt och såsigt. Tillsätt sedan spaghettin och lite hackad persilja och rör runt tills allt är varmt. Ät!

Smidigare lunch får man leta efter – perfekt ”slippa-slänga-spaghetti-mat”. Mindre matsvinn åt folket som man brukar säga…

kantarellpasta

Tips för ett mer miljövänligt bröllop

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om bröllop och hur man kan göra det lite enklare och eller lite mer miljövänligt. En läsare ville jag skulle dela lite tankar kring ett sådant så nu fick jag äntligen till det (kom gärna med förslag vad ni vill läsa här – det uppskattas!).

Åtskilliga miljoner läggs varje år på bröllop i Sverige, tänk om bara hälften kunde investeras i miljövänliga och rättvisa alternativ – det skulle göra stor skillnad! Men jag tror inte på att man för den skull ska ”försaka” saker man egentligen inte vill vara utan på sin högtidsdag. Nyckeln med att känna sig nöjd med sitt bröllop ligger i att verkligen fundera innan hur man vill ha det, vad fokus ska ligga på och vad som är viktigt för en. Att planera noga för att kunna delegera ut uppgifter till vänner och familj. Det kan vara bra att lista de olika beståndsdelarna som kräver inköp och tid för att få en överblick över vad man som par vill prioritera och vad som är mindre viktigt.

Det behöver verkligen inte kosta skjortan att gifta sig, även om man vill bjuda många gäster och samtidigt göra hållbara val. Kanske går det att ordna knytkalas med uppmuntran om ekologiska och vegetariska råvaror? Ha vigsel- och festlokal på gångavstånd för att minska transporterna och vädja om samåkning. Använda sig av äkta stearinljus för att minska koldioxidutsläppen. Små enkla knep kan göra stor skillnad – att tänka utanför de givna ramarna underlättar mycket! Bara för att man vill göra medvetna och etiska val till sitt bröllop behöver det inte betyda att det kostar mycket mer. Det kanske till och med blir billigare!

När jag och Tomas gifte oss ville vi så gott det gick att göra kloka och medvetna inköp. Det var också viktigt för oss att det skulle spegla oss som personer – att vigsel och fest skulle bli klassiskt men ändå personligt. Till inbjudningskorten och placeringskorten gjorde vi eget papper, klänningen fyndade vi på Blocket och maten var väl genomtänkt och delvis närproducerad. Det bästa var ändå de som var med och delade vår dag med sång och musikmedverkan, varma skratt och kärlek. Det blev en dag som vi alltid kommer minnas med värme!

FOT_6347
Foto: Björn Terlegård

Lästips: ”Ja! En guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop” skriven av Katharina Brunat och hemsidan Ecobride.se där också ett reportage om vårt bröllop finns att läsa (här).

Våra många höns och tuppar

Idag har jag fotat våra höns för att visa er dem. Inte trodde jag det skulle sluta i såpabad för några av dem… Det visade sig nämligen att den senaste kullen kycklingar, som nu är drygt en månad, och deras mamma fått löss – så tråkigt! I morgon ska medel införskaffas att pudra dem med men i kväll blev det först ett litet bad, vilket inte var så värst populärt. Vad vi såg hade resten av hönsflocken inte fått det, eftersom de varit i en egen del i hönshuset. Därför hoppas vi på att det inte blir så stort utbrott. Imorgon ska det saneras!

kyckling   unghöns

Unghönsen, de som kläcktes fram i början på maj börjar bli stora nu som ni ser ovan! Av 16 stycken blev det 11 tuppar – så typiskt! Men vi gläds åt de fem nya hönorna och åt att vi inte kommer ha frysen tom på tuppkött framöver. Om det är någon som vill köpa en levande renrasig tupp är det fullt möjligt. Bara att höra av sig!

Just nu springer både de gamla hönsen och unghönsen lösa på gården, men snart stänger vi in tupparna till den nya hönsgården inför ‘den sista vilan’. De njuter dock till fullo in i det sista och tar sig större och större friheter. Till exempel går de i landen och så hoppar de i vinbärsbuskarna efter bär, vilket de gärna får eftersom jag inte hunnit plocka alla ändå.

hönsvinbär

Innan ungtupparna kommer till den nya hönsgården ska nämligen de tuppar som nu bor där slaktas. Jag har nog inte nämnt det, men för ett tag sedan fick vi 16 sussextuppar av bekanta som inte ville slakta själva. Ett nytt hönshus med tillhörande hönsgård byggdes därför lite snabbt med hjälp av en vän. Några är redan i frysen men hade egentligen behövt äta upp sig lite till, det har deras syskon nu fått göra så snart ska även de få gå vidare. Ska bli skönt att bli av med dem eftersom de äter mycket och är ganska så ‘på’ och småläskiga.

sussex

Två år idag

Nu är det ett år sedan jag skrev det här inlägget och två år sedan vi gifte oss! Förra året åt vi bröllopstårta och gick ut, trots ganska ymnigt regnande, och plockade svamp. I år har jag torkat kräk med min redan nerspydda t-skirt och plockat krusbär. Tomas har jobbat lite, kollat till bina och fixat hos hönsen. Ja, det har hänt lite de två senaste åren men det bästa är såklart att vi har ytterligare en person att dela kärleken med och inte är det sämre!

Eftersom min man känner mig väl köpte han rosor och säsong fem av Downton Abbey då jag missade den på tv och jag sett alla de andra fyra säsongerna redan. Nu kan jag återigen sträckamma framför tvn utan att bli uttråkad! Tomas fixar just nu kvällsmat – oxfilé från gården med hemodlade rotfrukter och potatis i ugn. Själv har jag bakat en chokladkaka med nötter och choklad ovanpå som ska serveras med varma hallon och blåbär samt glass till efterrätt. Vardagslyx! Elise får njuta av det gamla vanliga såklart.

händerRepor i ringarna och fler lär det bli genom åren!

Skatter och vinbärssaft

Om man tänker på förra inlägget har jag visst inte ursäkter för att inte hinna med allt jag vill göra…? Jo, men såklart räddar inte sjalen all min tid ;). Som att blogga, till exempel, har jag inte riktigt prioriterat det sista. Jag har gjort allt som jag borde blogga om. Vikit tygblöjor, kollat på hönsflocken som springer runt på gården, plockat bär i massor bland annat. Det sistnämnda tänkte jag stanna vid lite just nu. För bär är det inte ont om precis! Hjortron har vi plockat någon liter av och gjort sylt, körsbärsträden är fulla med mogna bär och en släkting kom med lite blåbär igår eftersom vi inte hunnit ut för att plocka det än (men det kommer vi göra i veckan).

bärskörd

Våra sju (!) röda vinbärsbuskar är också de översållade med bär så jag har försökt att plocka lite av dem i alla fall. Det har blivit två omgångar saft och en del till frysen för kommande bakverk och smoothies. I detta nu har några av hönsen upptäckt de röda godsakerna och pickar frenetiskt – bara bra att få lite plockhjälp.

Första saftreceptet jag testade tänkte jag dela med mig av idag. Väldigt frisk och god saft blev det – med en nästan giftig rosa färg. Smidigt är det också!

Detta behövs:

– 3 liter vinbär (röda och eller svarta orensade)
– 60 gram vinsyra
– 3 nävar svarta vinbärsbland (funkar ej med röda vinbärsblad)
– 4,5 liter kokande vatten

– 3,5-4 hg socker per liter avrunnen saft

Blanda alla ovanstående ingredienser förutom sockret och låt det stå svalt i ett dygn ungefär. Sila saften genom silduk. Mät upp saften och tillsätt så mycket socker som behövs och rör ut det i saften. Häll upp på flaskor och frys in! Eftersom saften inte kokas är jag osäker på dess hållbarhet och tycker det är smidigt att frysa den då. Tomma mjölkpaket med kork är smidiga att använda samt glasflaskor – men fyll inte ända upp då kan de spricka! Sen är det bara att ta upp en flaska mitt i vintern och njuta av sommarsmaken. Eller drick upp allt nu och gör mer av de infrysta senare…

svartavinbärsbladDefinitionen av ”en näve” enligt mig. 

Konsten att hinna med

Det här med att hinna med lika mycket som innan Elise kom är en omöjlig ekvation. Hon kräver sin tid och det ska hon såklart få! Men ibland kan man faktiskt komma runt det lite. Det stavas bärsjal. Det är faktiskt riktigt smidigt när hon inte vill vara själv, har svårt att somna eller när vi går på promenader. Jag trixar in henne i sjalen och oftast somnar hon efter bara en liten stund. Väldigt behändigt att dessutom få händerna fria och kunna fixa med lite annat, samtidigt som jag ger Elise trygghet och närhet. Win win!

Igår sken solen på de redan mogna och många röda vinbären och Elise ville inte somna i vagnen – då fick bär(!)sjalen komma fram och rädda situationen. Bären blev plockade och Elise nöjd. Jag blev svettig på magen men sådana smällar får man ta.

rödavinbär

Till att börja med använder jag den här trikåsjalen som jag fått låna. Den är relativt lätt att få till bra, även om knyten alltid går att förbättra. När Elise vuxit till sig lite har jag även tänkt att testa vävd sjal – som ger bättre avlastning och mer stabilitet än en i trikå. Jag har en sådan liggandes i lådan som jag fyndade för 40 kr på en klädbytardag. Ingen aning om den är bra eller ej, återstår att se, men 40 kr för en vävd bärsjal är ändå ett riktigt kap!

Att sjala kräver lite övning har jag märkt… Men det går framåt! Bjuder på en rufsig och lite osmickrande bild på mig men på Elise finns inget någonsin att klaga på. Söt som socker – eller jag menar honung!

trikåsjal

Mjölkmaskinen

Jag hade tänkt skriva ett inlägg till debatten om den där mjölken som är sådär fasligt för billig, om bönderna som får betala för att jobba, igenvuxen och granskogsplanterad mark.och om arvet som snart är utdött.

Men det har Johanna gjort så bra så jag länkar till henne istället. Här kan ni läsa hennes träffande (och vemodiga) text om deras mjölkmaskiner som nu snart kommer tystna på deras gård. Det är runt 10 år sedan maskinen tystnade på den gård vi bor på, men den finns faktiskt kvar. Som ett monument över en gången tid som troligen inte mer kommer tillbaks.

DSC_0543 (800x680)