Vår (g)ullunge

Ull är som bekant för många ett riktigt härligt material som jag tror blir allt mer populärt (…igen, hallå hur länge har vi inte använt ullkläder liksom?!). Jag har snöat in lite (mycket enligt min man) på ullkläder, främst till Elise. Känns så mycket bättre att klä på henne naturmaterial än polyester, akryl och plastfleece. Ullen värmer gott, andas och transporterar bort fukt. Även om ullen blir fuktig behåller den värmen till skillnad från andra material. Eftersom ullen innehåller lanolinfett stöter ullen bort väta genom plagget och tar på vägen med sig smutspartiklar. Därför håller sig plagget rent länge och är mer eller mindre självrenande genom att vädras ute, helst i lite fuktigt väder. Nästan för bra för att vara sant, men naturens finesser är verkligen genomtänkta!

Trots ullplaggens många fördelar är fleece mer eller mindre ett obligatoriskt plagg hemma hos barnfamiljer. Det är förvisso mjukt och skönt, värmer ok trots att det är ett tunt material men saknar alla de andra egenskaper som ullen har plus att det är gjort av plast. Känns ju inte alls kul. Men det mest negativa är tyvärr att haven tar stryk varje gång vi tvättar plaggen. Mängder med mikroplastpartiklar frigörs från tyget och förorenar natur och vattendrag i omgivningen som tillslut hamnar i haven. Reningsverken har inte möjlighet att fånga upp de små partiklarna som sedan havslevande organismer ackumulerar. Jag har tidigare skrivit lite om textilier och havspåverkan här, där ni även kan lyssna på ett intressant radioklipp i ämnet.

Sammanfattningsvis – våga vägra plastkläder våga testa ull!

ullungeEn nästan helt påklädd ullunge för en sömnstund i vagnen ute.

Rekommenderar alla som är mer intresserade av naturmaterial så som ylle och silke att gå i med i Facebookgruppen med samma namn. Där finns mer tips och info samt massa ulligt att köpa!

2 reaktion på “Vår (g)ullunge

  1. Älskar älskar ull. Men min svärmor envisas med att köpa fleece till min son. Jättesnällt men det värmer inte lika bra som en varm ulltröja. Som tur är hajar min mamma galoppen, hon är lika ullgalen som jag. Så det är operation övertala farmor som gäller nu

  2. Pingback: En kort sammanfattning för 2015 | Annies Enkla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *