En resa till Rumänien som satte spår

Det har varit lite tyst här det senaste. Dels beror det på att jag denna vecka börjat jobba på äldreboendet igen efter typ 1,5 års föräldraledighet och dels på att jag var i rumänien förra veckan. Ni hör ju, fullt upp med andra ord! Nu är det en vecka sedan jag kom hem från resan, en resa som var kort men intensiv och som satte spår hos alla oss som var med. Därför tänkte jag skriva några rader om den nu.

Resan till Rumänien anordnades för att inspirera ungdomar i vår församling till att engagera sig i hjälparbete och mission. Jag är ganska så övertygad att både de och vi ledare fick oss en ordentlig dos av det. Många tankar och funderingar. En vilja och drivkraft till att verka för en förändring.

Vi besökte två olika hjälporganisationer, Prison Fellowship i Cluj och NetWorks i Arad/Siria. Två organisationer som hjälper Romer att ta sig ur fattigdom och bli en interagerad del i det rumänska samhället. En oerhörd utmaning på många sätt och vis. Men en utmaning som är väldigt viktig att ta. Sådan misär och hopplöshet som många lever i just nu, det är inte mänskligt.

Vi besökte romska byar i, platser dit de var förvisade, de landlösa. Soptippen i Cluj var en av platserna. Fullt av mark runtomkring med fina grässlätter, obrukade. Men nej, tydligen skulle romerna bo vid tippen. Sladdar eldades för att få tag på koppar. Svart bolmande rök. Smutsigt. Ohälsosamt. Farligt.

soptipp

I Siria mötte vi hopp. Barn som, trots föräldrar som aldrig lärt sig skriva eller läsa, går i skolan och därefter får läxhjälp av volontärer från NetWorks. Barn som har fullt med livsglädje, dansar, målar mina naglar, leker och kramas på ett party vi deltog på. Brunnar är grävda för rent vatten. Kvinnor och män som får sin första anställning någonsin på företaget Dece.

Resan var så mycket mer än en charter. Gav så otroligt mycket mer än sand mellan tårna och en ful solbränna. Att vakna upp i sin säng och känna kylan utanför täcket. Öppna sovsalsdörren och känna att det bara är några plusgrader utanför. Hålla värmen med varma kläder och två koppar te. Tänka på de som bara har tunna kläder och söndriga skor några hundra meter därifrån. Kylan som bara kommer bli värre längre in på vintern. Veta att kaminen, elementen, filtarna och det isolerade huset där hemma kommer hålla mig varm. Perspektiv och orättvisa.

img_20161104_132949

Vill du göra skillnad för romernas situation? Då är det inte främst pengar till tiggaren på stan du ska skänka pengar till (om du inte lärt känna dem och vet att pengarna verkligen kommer i rätta händer, det är också en möjlighet). Skänk pengarna istället till någon av de här två organisationerna, Prison Fellowship eller Networks. Särskilt NetWorks arbete ligger mig varmt om hjärtat, då min systers vän är volontär där just nu och de har så fantastiskt arbete. Spana också in deras butik Dece som säljer grymt snygga läderprodukter och mössor tillverkade av romer. Bästa julklappstipset!

Vill du veta lite mer exakt vad vi gjorde och hur vi hade det på resan kan du kika in här på vår lilla resedagbok. 

En reaktion på “En resa till Rumänien som satte spår

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *