En resa till Rumänien som satte spår

Det har varit lite tyst här det senaste. Dels beror det på att jag denna vecka börjat jobba på äldreboendet igen efter typ 1,5 års föräldraledighet och dels på att jag var i rumänien förra veckan. Ni hör ju, fullt upp med andra ord! Nu är det en vecka sedan jag kom hem från resan, en resa som var kort men intensiv och som satte spår hos alla oss som var med. Därför tänkte jag skriva några rader om den nu.

Resan till Rumänien anordnades för att inspirera ungdomar i vår församling till att engagera sig i hjälparbete och mission. Jag är ganska så övertygad att både de och vi ledare fick oss en ordentlig dos av det. Många tankar och funderingar. En vilja och drivkraft till att verka för en förändring.

Vi besökte två olika hjälporganisationer, Prison Fellowship i Cluj och NetWorks i Arad/Siria. Två organisationer som hjälper Romer att ta sig ur fattigdom och bli en interagerad del i det rumänska samhället. En oerhörd utmaning på många sätt och vis. Men en utmaning som är väldigt viktig att ta. Sådan misär och hopplöshet som många lever i just nu, det är inte mänskligt.

Vi besökte romska byar i, platser dit de var förvisade, de landlösa. Soptippen i Cluj var en av platserna. Fullt av mark runtomkring med fina grässlätter, obrukade. Men nej, tydligen skulle romerna bo vid tippen. Sladdar eldades för att få tag på koppar. Svart bolmande rök. Smutsigt. Ohälsosamt. Farligt.

soptipp

I Siria mötte vi hopp. Barn som, trots föräldrar som aldrig lärt sig skriva eller läsa, går i skolan och därefter får läxhjälp av volontärer från NetWorks. Barn som har fullt med livsglädje, dansar, målar mina naglar, leker och kramas på ett party vi deltog på. Brunnar är grävda för rent vatten. Kvinnor och män som får sin första anställning någonsin på företaget Dece.

Resan var så mycket mer än en charter. Gav så otroligt mycket mer än sand mellan tårna och en ful solbränna. Att vakna upp i sin säng och känna kylan utanför täcket. Öppna sovsalsdörren och känna att det bara är några plusgrader utanför. Hålla värmen med varma kläder och två koppar te. Tänka på de som bara har tunna kläder och söndriga skor några hundra meter därifrån. Kylan som bara kommer bli värre längre in på vintern. Veta att kaminen, elementen, filtarna och det isolerade huset där hemma kommer hålla mig varm. Perspektiv och orättvisa.

img_20161104_132949

Vill du göra skillnad för romernas situation? Då är det inte främst pengar till tiggaren på stan du ska skänka pengar till (om du inte lärt känna dem och vet att pengarna verkligen kommer i rätta händer, det är också en möjlighet). Skänk pengarna istället till någon av de här två organisationerna, Prison Fellowship eller Networks. Särskilt NetWorks arbete ligger mig varmt om hjärtat, då min systers vän är volontär där just nu och de har så fantastiskt arbete. Spana också in deras butik Dece som säljer grymt snygga läderprodukter och mössor tillverkade av romer. Bästa julklappstipset!

Vill du veta lite mer exakt vad vi gjorde och hur vi hade det på resan kan du kika in här på vår lilla resedagbok. 

Nära slutet…

Ja, konstigt och sorgligt, men sant. Snart lämnar vi Etiopien (lördag natt), och ännu snarare lämnar vi Awassa (i morgon!!). Med allt vad det innebär; nya och nära vänner, söta och allt för busiga barn, vackra platser, kontoret med personal, mysiga Misrak kebele, Lewi hotel med deras mat och trevliga personal, jobbiga men användbara badjadjer, fattigdomen, alla människor på gatan. Kommer bli jobbigt, konstigt, i vissa fall skönt men mest tråkigt att lämna allt detta.

Kanske särskilt tråkigt att lämna Bezawit – en tjej som vi träffat några gånger som bor nära oss. En oerhört begåvad och duktig tolvårig tjej som har stora drömmar och viljan att förändra sin livssituation. Det är svårt att beskriva henne, så mogen och smart. Tacksam och glad för att kunna umgås med oss och prata engelska. Känns så bra att kunna ge henne lite böcker på engelska, skor som ändå skulle lämnas och lite peppande ord. Det är bara så jobbigt att säga hejdå när man vet att man troligen inte kommer ses igen (men förhoppningsvis stämmer ej det).

Sen har vi ju ”Apotekaren”, ”Tidningskillen”, ”Chefen på Lewi”, ”Vår servitör” (som numer har ett namn – Samuel), Betel-gänget, barnen och lärarna på skolorna, kontoret-gänget, Maria med familj och alla andra vänner vi fått… Alla utan inbördes ordning. Ja, det är väl bara att acceptera, försöka hålla kontakten med de man kan och vara tacksam för tiden vi fått här!

Förklaring till bilderna:
Jag med Bezawit, kvinnor som är med i syprojekt som drivs av pastorsfrun i pingstkyrkan, killarna vid affären som alltid är så mysiga, barnen på pre-school (SÅ söta), en ”hjord” med barn som sprang till oss på vägen i Misrak, Gertrud med sina kompisar i Misrak, Stora rondellen med ortodoxa kyrkan i bakgrunden. Japp. Das was alles! På återhörande och seende i troligen Sverige!!

Intensiva dagar!

Ja, dessa tre senaste dagarna har vi verkligen utnyttjat vår tid till max här. I torsdags var det sista lektionerna med level 3 klasserna och läraren Aster. Tråkigt, kommer sakna henne – så söt å mysig tjej! På eftermiddagen träffade vi Efraim, som varit tolk åt mig och Frida på förra söndagens möte. Han hade startat en skola som vi besökte, jättefin! Sen blev vi även inbjudna att vara med på en datalektion som han höll i på eftermiddagarna/kvällarna för vuxna. Lite annorlunda, men trevligt! Han är verkligen en sjukt drivande och ambitiös person. Endast 26 år och har ca 20 anställda, typ tre olika jobb, byggt ett hus av plastflaskor som han även har patent på här i Etiopien mm. Listan kan göras lång!

I fredags var vi först på kontoret på fm, sen blev det äntligen lite studiebesök på några av JeCCDOs projekt. Två förskolor och så ett SHG-möte (Self Help Group, spargrupper för kvinnor). Det var en spännande upplevelse! Vi åkte runt med Malaku (en på kontoret) och chauffören Tadesse. Väldigt roliga typer, haha! Vi besökte pre-schools som JeCCDO nyss börjat hjälpa, så allt var i startgroparna kan man säga. Sämre standard än hos de vi brukar vara hos. Innan behövde barnen betala 10 birr/månad som avgift. Men nu betalade JeCCDO detta, och så fick de skrivböcker och pennor. Ja, mycket finns att säga om detta, men kanske mer om det en annan gång. Det sista besöket var på ett SHG möte, hundratalet kvinnor skulle delas upp i spar-grupper. Kassahun (som hjälpt mig med intervjuerna till min uppsats) höll i sammankomsten. Så kom vi dit och helt plötsligt skulle vi säga något bra/klokt/peppande till dessa många kvinnor! Hehe. Men trots min kortslutning i hjärnan fick jag fram något om att ”det var kul att se så många här och att vi önskade dem all lycka till i framtiden” mm. Gick vägen tillslut, Kassahun verkade nöjd med mitt ”lilla tal”.

I går (lördag) blev det en heldag med familjen Shelge (Maria och Solomon m barn) och två svenska tjejer som var på besök från Addis. Regnskogen besöktes i Wondo Gennet, en halvtimmas färd från Awassa. Där fick vi va med om att minibussen ej klarade av den leriga vägen, ösregn, häftig natur och utsikt och mycket mer. Sen åkte vi till Solomons föräldrahem, i en by i området. Men innan dess stannade vi till på en marknad! De var minst lika intresserade av oss som vi av dem där. En stor massa av barn och ungdomar följde oss när vi gick där. Hittade en fin strå-väska, som jag tidigare letat efter. Ska bli spännande att se hur jag kommer kunna ta mig hem med all packning! Hemma hos Solomons föräldrar var det väldigt trevligt! Ett ”riktigt” etiopiskt hem – kul och intressant att se! Väldigt god mat fick vi också, ägg och kött-röra med bröd. Häftigt också att se var det hade tillagats… Över öppen eld!

Dagen avslutades vid de varma källorna i Wondo Gennet. Alltså, det är vatten som värmts upp pga av vulkanångor eller något i den stilen, Rift Valley ni vet. På vissa ställen kunde man koka potatis i vattnet berättade Maria. Jättevarmt vatten och så skönt att bada, både i bassängerna och stå under en fors av varmt härligt vatten. Där snackar vi tryck! Går inte att jämföra med duschen där vi bor precis (spridda strålar med kallvatten)… Sammanfattningsvis var det en riktig kanondag. Orkar inte redogöra för dessa intensiva dagar mer i detalj just nu, ni får helt enkelt fråga mer när jag kommer hem. Kram på er!

Barnen

Alltså. Behöver jag säga att barnen här i Etiopien är s j u k t söta?! Idag (onsdag) var vi på pre-school och undervisade lite engelska. Men mest kramade vi, kramade händer, skrattade och mös med de söta ungarna. Blev smått kaos när vi tog fram kamerorna. Men det var det värt – se bara på de underbara bilderna här nedanför! Dessa barn har inte möjlighet att gå i den vanliga skolan, de flesta bor på gatan, är föräldralösa eller barnhemsbarn. Gör ont i hjärtat att veta att de har det så dåligt ställt ”hemma”, hur ont skulle det inte då göra att verkligen få se hur de bor och lever utanför skolan… Vill knappt tänka på det.

Känns bra att få ge lite kärlek till dem på rasten, visa att man gillar dem och dela ut lite kramar (och få pussar tillbaks). Kanske inte lär dem så mycket engelska, men kanske uppmuntrar dem till att fortsätta lära sig saker, visa att man bryr sig om dem. Kommer med all säkerhet sakna dem när jag lämnar Awassa. Rår inte för det, men inte många barn som är sötare än små etiopiska söt-ungar…

1a maj

Tjo! Nu är det första maj – och alla är tydligen lediga! Intet ont anade gick vi till skolan idag. Men gör inte så jättemycket att det var stängt och inga där. Haile Resort är ett ok ställe att tillbringa dagen på. Helt ok! Här kommer lite random bilder (klicka på dem för större). Mycket är från Bale, lite eftersläntare.. Sen från förrförra helgen när vi var i Debre Zeit på JeCCDOs compound där. Mycket fina odlingar! Sen mina sista intervju-kvinnor till sist.

Jepp! Ha de fint – snart ses vi! Nu ska jag ut i solen. BRUN ska jag bli. Hade jag planerat i alla fall… Kram på er!

2012-04-30

Den gångna helgen har varit väldigt innehållsrik och trevlig! Vi har nämligen haft besök av Sarah och Frida. De kom i fredags kväll, och åkte hem nu i morse. I lördags åkte vi till Haile – lugnt och skönt som vanligt. Vi hade ett ”hippo-safari” (flodhäst). Tog en kort tur med en båt som åkte ut till en flodhäst-familj som tydligen bodde i vassen en bit bort utmed sjön. Häftiga djur alltså! Dock kunde vi inte åka så nära då han som körde båten sa ”This is a hippo family. They are SO very dangerous, they attack the boat.” Så vi kände att det var bra med lite avstånd till de ”små” djuren… Efter lite häng på Haile åkte vi tillbaks till centrum där vi shoppade loss i typ alla souveniraffärer som staden har att erbjuda. Väldigt kul och givande! Som ni ser på en av bilderna var det väldigt trångt att åka Badjadj (de är avsedda för tre pers, inte fyra)… Jag satt längst in i den, efter ett tag upptäckte jag att ”dörren” endast var ett skynke och lite rep. Och jag som lutat mig mot det. Men jag ramlade inte ut. Skönt.

Första halvan av söndagen tillbringades mest på en hård träbänk tillsammans med Frida och tolken Efraim. Behöver kanske inte förklara att vi var på gudstjänst! I cirka 4 timmar… Men då inkluderades ett bröllop på ca 40 min på slutet. Det var väldigt kul (och annorlunda) att vara med på ett etiopiskt pingstbröllop! Något varma, trötta och hungriga åkte vi till Lewi Resort där vi mötte upp Jennifer och Sarah – gott med mat, luft och svalka (det började nämligen ösregna och blåsa, som tur var satt vi inne och åt). Vi tog en långpromenad hem, eftersom det inte var bad- och solväder som vi hade planerat. På väg hem var det minst fem bilkorteger med brudpar, gäster, videomän som filmar bak på bilflak och fotografer. Det märks att fastan är över och festerna är här! Väl hemma softade vi mest, åt lite på Lewi och kollade på Kopps till slut i vår säng. Trevligt alltså, trots avsaknaden av solande och badande.

Idag har vi varit på kontoret, skrivit på uppsatsen. Sen var vi och såg till vår lilla odling efter lunch – det växer mycket nu när det är regnperiod!

Regn!

Idag (onsdag) regnade det. MYCKET! Det brukar regna på kvällen/natten, så i störs inte så mycket av det. Men idag, hjälpes… Det bara öste ned. Vi skulle iväg till kontoret tidigare, vid ca 8 tiden, för att det var inplanerat ett möte med CBOs (Community Based Organizations) vi den tiden. Ja, så i kände att vi behövde komma iväg, trots regnet. Under några minuter lättade regnet lite, då passade i på att springa ut. Men, som sagt varade det bara en kort stund. Sen vräkte det ner över oss.

i var ganska blöta när vi kom fram till kontoret. Men vi torkade ju så småningom under dagen (förutom våra skor). Det var en bra dag i alla fall, intressant att vara med på mötena om och med CBOs, och att umgås med Hulu, vår tolk/kollega. Han är så rolig! Han skrev ned ”översättningen” åt oss istället för att störa med att prata med oss. Och ibland skrev han så roliga kommentarer, så som ”Han jämte mig sover à”, ”Nu berättar de bara om livshistorier, igen!”, ”NU börjar de prata om tänkta ämnet igen.”. Det var svårt att hålla sig för skratt, haha…

Här ser ni en nyduschad Annie (som ogjort när man sen går ut i ösregnet), väldigt många linslusar, och CBO-mötet (med ”Happy hour” som Hulu kallade fika-tajmen)

Helgen som passerat

Denna helg har varit innehållsrik och trevlig! I fredags åkte vi tidigt på morgonen (typ lite efter 8) mot Debre Zeit, där Frida och Sarah har sin praktik. Att åka buss här är en upplevelse i sig. Inte så att det finns tidtabeller precis, nej, här åker bussen när den är full med folk, inte förr! Så efter ca 40 minuters väntan åkte vi från busstationen i Awassa mot vårt mål. Efter en trång och lång färd (som bara blev trängre och trängre ju längre vi åkte eftersom de plockade upp folk titt som tätt utmed vägen) kom vi fram runt halv två-tiden. Dock var det något förkylda vänner i kom till, men vi var förvarnade J Kul att se hur de hade det, kolla in stan och två av de sju kratersjöar de har i omgivningen. Vid en av kratersjöarna fanns det ett hotell med en konstutställning med många fina etiopisk-inspirerade målningar. Kunde inte hålla oss från dem, så alla fyra kom hem med var sin målning. Roligt att ha som minne!

Frida och Sarah har sin praktik på samma organisation som jag och Jennifer är på, JeCCDO. I Debre Zeit har de ett helt ”compound”, med gästrum, andra slags lokaler och en stor yta med ”demonstration plots”. Det var intressant att se alla olika grödor och frukter, så som papaya-, mango-, avokado- och bananträd, och för oss vanliga grönsaker så som kål, lök mm. Ja, det var en givande helg, om än tiden gick för snabbt. Vi kom fredag middag och åkte hem söndag morgon. Men mycket intryck ändå! Ser redan fram emot den kommande helgen – då kommer nämligen de till oss. Ska bli kul!

En (enkel)resa

Ja, hemförden från Debre Zeit är en historia i sig själv. Haha… Den började med en rask promenad med en av vakterna söndag morgon. Han var jättetrevlig och bra att ha med någon som kunde hjälpa oss till bussen på busstationen. Det var nämligen många som vill att vi åker med just deras buss, så är det jämt. Ja, i alla fall. Den minibussen vi hoppade på tog oss bara till Mojjo, ca 30 min från Debre Zeit. Det bästa hade varit att åka buss eller minibuss direkt till Awassa, men alla var redan fulla med folk från Addis som ligger på andra sidan Debre Zeit. Vi åkte till Mojjo, hoppade av och ställde oss utmed vägen. Där skulle det enligt en etiopisk vän vara ”lätt” att få tag på en buss av något slag som hade sittplats. Men icke. Många stod liksom vi och väntade på att få åka mot Awassa. Men inga bussar stannade och tog upp någon.

Efter ungefär 40 minuters väntan och vinkande från några killar som försökte stanna bussar åt oss och de andra, lyckades de få stopp på en pick-up. Vi hade tydligen av någon konstig anleding förtur, och blev ditropade ”You, YOU!” (då vet man att de menar oss). Där var en farbror som såg snäll ut som de menade vi skulle åka med, men vi som innan sagt till varandra att vi inte skulle lifta… Samtidigt som vi verkligen ville komma hem och inte dra ut på tiden (var tvungna att åka innan kl 14 för att det inte skulle hinna bli mörkt innan vi kommit fram). Ja, vi hade inte så mycket val, utan vi hoppade in där i bilen, satte oss tillrätta och åkte med!

Det visade sig vara en väldigt snäll farbror som körde väldigt lugnt och bra utan att ta massa risker. Alltså. Vilken ”tur” vi hade! Eller rättare sagt, vilken ledning och beskydd vi fick av Gud! Resan tog sammanlagt 4 timmar, mycket kortare än ditresan, vi kände oss trygga och säkra, vi satt bra, ja vi kunde knappt fått det bättre. När vi väl kom till Awassa tog han en genväg till busstationen – vilket visade sig vara precis förbi där vi bor. Ja, vi fick skjuts nästan ända fram till dörren. Underbart, vilken resa! Trodde inte jag skulle ”lifta” i Etiopien innan, men nu är det gjort. Och bra gick det också!