Zero Impact – lite tankar kring matvanor

Förra veckan kollade jag på programmet Zero Impact. Ett program om familjer som med sina vanor gör en ganska så stor påverkan på klimatet. Helt vanliga medelsvensson med andra ord. De får resa till platser där de med egna ögon får se vad vissa av deras levnadsvanor är del i att ställa till med.

Jag har sett andra avsnittet och tyckte det mesta var riktigt bra. Familjen som förra veckans program handlade om fick verkligen upp ögonen för hur deras (i detta fallet) matvanor och i synnerhet köttkonsumtion påverkar miljön och klimatet negativt. De fick verktyg för att förändra deras livsstil och de tog till sig dem under de 30 dagar som de hade utmaningen (och förhoppningsvis efteråt också).

Men. Det var en sak jag reagerade emot tyvärr. I programmet framhöll Fredrik Hedenus, docent och en av experterna från Chalmers som står bakom undersökningarna, att det absolut bästa för miljön beträffande matkonsumtion är att äta veganskt. Men jag håller inte riktigt med där.

Självklart äter vi alldeles för mycket kött, ohållbart mycket. Men att framhålla att det enda rätta är att bli vegan känns lite fel. Det bästa enligt mig du kan göra är att odla din mat själv, skapa ett litet kretslopp hemma. Låta dina djur producera gödsel och näringsrik jord för att slippa köpa kemiskt framställda gödningsmedel. Ta tillvara på de proteinrika äggen från hönorna och skippa sojayoghurten.

omelett1

Att bli vegan är säkert ett alternativ för väldigt många för att minska sin miljöpåverkan (och såklart för de som med djurrättsliga skäl är det). Jag är fullt medveten om att inte alla har möjlighet att leva som vi gör. Men jag tycker de missar en viktig aspekt i programmet. Att gynna småskalig odling, producera och konsumera närproducerad ekologisk mat. Djur som betar på ängar som gynnar den biologiska mångfalden. Vi alla, inklusive miljön mår bättre av mycket mindre kött och mer grönt. Men att helt utesluta det tror jag inte på, inte för alla.

Ett blogginlägg från Jacob som jag läst för ganska så länge sedan poppade upp i huvudet på mig när jag såg programmet. Det han skriver sätter huvudet på spiken i den här frågan tycker jag, in och läs det här: ”Problemet med att vara vegan”. Han förklarar hur jag tänker på ett mer begripligt sätt :)

Vad har ni för tankar kring det här? Inte helt lätta frågor med viktigt att fundera över tycker jag!

Etiopisk tupp i lergryta

Som jag lovat kommer här ett recept på tupp! Det är ett fast kött och kräver lite tid på sig för att bli mört och gott – vilket det blir med det här receptet. Vi har hunnit testa några recept nu på våra många slaktade tuppar, och fler lär det bli för tupp är gott! Lergryta som används i det här receptet är perfekt för långkok och gör så att alla goda smaker behålls under tiden den är i ugnen, det kräver dessutom ganska lite arbetsinsats. Vi kommer nog hålla oss helt till detta tillagningssätt eftersom det blir så gott och så smidigt. Så fram med den gamla avdankade lergrytan, fråga mamma eller faster var hon har sin, eller gör som vi – köp en ny.

Såsen som tuppen tillagas i är en riktigt god etiopisk sås som kräver den speciella etiopiska pepparn (eller Berbere som det heter). Jag importerade typ ett kilo när jag var där på praktik för några år sedan, så jag vet faktiskt inte vart man annars kan få tag på det. Någon av er som vet? (Uppdatering: det finns i vissa välsorterade livsmedelsbutiker men då är den från Turkiet och inte riktigt som originalet, i Helsingborg finns det äkta Berbere i fairtradebutiken Världsbutiken.) Självklart kan man modifiera lite som man själv vill och använda andra kryddor/grönsaker istället.

Börja med att tillaga den etiopiska såsen och förbered lergrytan för ugnen (lägg i blöt). Ingredienserna är:

150 g lök, hackad
75 g smör
½ msk mald ingefära
3 vitlöksklyftor, pressade/hackade
1½ msk etiopisk peppar
½ burk krossade tomater
7 dl vatten
1 tsk salt
½  tsk peppar

1 hel tupp

Bryn löken i smöret i ca 15 min, rör  ner därefter ingefära och vitlök och låt gå ihop i 5 min. Tillsätt etiopisk peppar, vatten och krossade tomater och låt koka ihop under ca 30 min tills det blivit en tjock sås.

Rubba in den hela tuppen ordentligt med såsen och lägg ev lite lök inuti den. Lägg tuppen i den förberedda lergrytan tillsammans med såsen och låt stå inne i ugnen i 2-3 timmar på 175 grader, tills den är helt genomstekt och släpper lätt från benen.

Tuppen gör sig gärna sällskap med pressad potatis eller ris. Ät och njut!

lergryta
I brist på vettig tuppbild blir det lergrytebild istället. 

Miljövänligt kött?!

Frågan är – finns det verkligen miljövänligt kött? Eller rättare sagt går det att vara miljövänlig och samtidigt köttätare? Jag tror det kan gå, men det är väldigt svårt. Först och främst måste vi äta mycket mindre kött än vad vi gör idag (vilket är 80 kg/person och år), enligt en dokumentär som finns på Svtplay är det i så fall max 100 gram kött per dag som gäller.

Om ni skyndar er in på Svtplay så har ni möjlighet att se dokumentären, som handlar om kött och dess miljöpåverkan i världen. Jag har sett den innan och kanske ni med – men den tål att ses igen! Ni har endast fem dagar kvar på er (den 15 april) innan den inte är tillgänglig längre så passa på. Här finner ni den.

Det gjordes bland annat en jämförelse mellan olika djur (ko, får, gris och kyckling) om vilket djur som ger minst miljöpåverkan. Olika parametrar väger såklart in men enligt dem var det kyckling som tog hem vinsten för att vara mest miljövänlig. Dock tror jag inte man ska stirra sig blid på just den jämförelsen, utan att den enda vägen ut ur köttträskets baksidor är att ”go back to basic” (vilket också en del av dokumentären framhöll). Utnyttja djurens fördelar så som att de kan förvandla gräs och matavfall till kött och mjölk, ge oss ull, skinn och gödsel mm. Vår önskan och förhoppning här hemma är att vi med de nuvarande och eventuellt kommande djur på gården kan minska vår miljöpåverkan. Genom ett ekologiskt och småskaligt tänk.

Om vi nu ska äta kött (vilket jag tänkt om än i något mindre skala) så ska det vara mer hållbart. Men det handlar inte bara om miljöpåverkan utan minst lika mycket om den etiska aspekten. Jag vill inte köpa hem fler av de snabbväxande trångbodda kycklingarna som på löpande band kommer ut i våra butiker. Jag vill veta hur djuret haft det och att det haft ett gott liv.

Igår sattes vår nyinköpta äggkläckningsmaskin igång och förhoppningsvis kommer den ge oss ett 20 tal kycklingar som så småningom ska in i frysen. Snart ska vi också se om våra kaniner vill bli fler och se om det här med kaninuppfödning för genbank och kött är något för oss. Ett litet steg på vägen.

Var står du i köttfrågan?

En påsk i Skåne

Visst är det härligt med påsk!? Ganska kravlöst och utan pekpinnar för hur det ”måste” vara. Jo, förr hade vi dock ett måste, och det var den obligatoriska påskäggsletningen på påskaftons morgon ute i trädgården (vilket jag måste erkänna jag saknar lite). Annars inga krav. I år flyr vi Småland och tillbringar hela helgen i Skåneland, i Anderssons torp i skogen. Fridfullt, avskärmat och fyllt med Tomas familj med respektive och barn såklart! Så lugnt på alla plan blir det nog inte ändå. Ska bli riktigt fint i alla fall!

tulpan

Självklart kommer vi ta med ett helt gäng med finfina hemmavärpta, lyckliga, (nästan) ekoägg och så en bit kött från ungtjuren som vi fick ta del av från gården här i vintras. Likaså en hink potatis med King Edward men också lite Mandel kanske till påskbordet. Visste ni förresten att potatis är en av de råvaror som besprutas mest i Sverige? Därför känns det väldigt bra att kunna ta med det men också ägg och kött! Lite mera hållbart.

ägg

höns

Nu är hönsen glada – de har fått lite överbliven gräsmatta att spatsera på inne i hönsgården. Lite påskfint ska ju de med ha! Förresten, om man vill få bra och välskrivna tips på hur du kan göra påsken ännu grönare rekommenderar jag dig att läsa Elins tips på bloggen Mellan skog och gård! Många tänkvärda saker att ta till sig nu när godis, påskpynt och mat flödar fritt från affärerna hem till oss konsumenter. Naturskyddsföreningen har också listat några grejer som är bra att tänka på. In och läs!

En glad och vilsam påsk önskar jag er alla!

ps. Stort grattis till Camilla Sandmark som vann tävlingen som anordnades tillsammans med Gröna Gredelina! Hoppas städkitet kommer väl till användning! :)

Kött i massor

Idag fick vi hem en halv bakdel (tror jag det var?), i alla fall 60 kg, av en ungtjur… Mycket kött kan man säga. Tre lådor fulla med olika styckdelar. Bara att ställa sig och mala kött när jag kom hem från jobbet lite efter nio ikväll. Men nu ger vi upp det för dagen, resten får Tomas pyssla med i morgon.

Det känns nästan som om det är en liten del på vägen mot att vara självhushållande på kött, även om vi köper det. För det fina med det här köttet är att det kommer här ifrån gården. En av farbrors djur märktes ut när det skulle till slakt för någon vecka sedan, och nu levererades en del tillbaks hit. Bara vetskapen om att djuret blivit väl omhändertaget, gått utanför huset och mumsat grönt gräs i somras och haft det allmänt bra känns väldigt fint! Samtidigt får vi gott kött som kommer räcka läänge…

DSC_0543 (800x680)

 

Varför kaniner?

Ja, det kan man undra, det gjorde jag också från början. Det finns några olika anledningar till varför vi skaffat kaniner. Dels vill vi värna om lantrasen, hjälpa till att bevara den genom att ha en genbanksbesättning. Föda upp ungar som vi sedan kan sälja vidare till andra besättningar och till kel. Om rasen kan du läsa mer om här, och varför det känns viktigt att bevara den.

DSC_0594 (574x800)

Sen vill vi dels testa på att utöka vår självhushållning ett steg till, nämligen att ta kaniner, som vi inte kommer sälja eller behålla till genbanken, till slakt för att tillvara på kött. Det kan kännas väldigt konstigt och fel – jag vet, och det kan jag också tycka. De är så söta och jag har haft det förr som keldjur. Men, så tänker jag på djur som inte får leva ett bra liv, som vi utan att tänka oss för det minsta köper i affärer och på restauranger och sedan äter glatt. Då känns det faktiskt bättre att veta att de här djuren haft ett gott liv. Kaninkött är också ett av de mest miljövänliga kött man kan äta. Ja, de kräver så lite resurser i förhållande till vad de ger. Allt de behöver är i princip gräs, hö, vatten och ibland lite säd. Det går inte att jämföra med nöt- eller fläskkött till exempel, som med leverne och transporter påverkar miljön långt mycket mer än vad vi kan tänka oss.

Ja, vi ger kaninerna ett försök, vi får helt enkelt se om detta är vår grej. Till våren hoppas vi på att få tillökning med små skuttande ungar också. Det ser vi fram emot!  I nuläget trivs vi väldigt bra som kaninägare, de skuttar och se glada ut när vi kommer och ger oss ett fint sällskap. Och förresten, ni behöver inte vara oroliga för Malle och Malva, de är våra avelsdjur och kommer få leva ett långt och fint liv hos oss!

DSC_0588 (567x800)