Linderödsgrisen Siri har flyttat hit!

Sedan Tomas var liten har han velat ha en gris. En ”Linderödare”. Nu, efter många års väntan, har hans dröm äntligen uppfyllts! Inte mig emot, för när lilla linderödsgrisen Siri kom till oss kändes det helt självklart att hon ska bo här på gården.

LinderödsgrisenSiri2

Siri är en pigg liten dam som älskar att bli kliad på ryggen, nosryggen och bakom öronen. Gärna liggandes på sidan och med slutna ögon. En riktig kelgris med andra ord! Tror vi kommer ha det fint ihop. På påskafton är det också tänkt att hon ska få en kompis, eftersom det blir för ensamt att vara själv gris på gården. Ska bli spännande att se vad det är för en gylta!

Linderödsgris är en lantras som förr var nästintill utrotad/bortglömd, men som i början på 90-talet återupptäcktes och inventerades. De 8 djur man lyckades hitta blev då rasens ursprungsdjur. Mer om den historien finns att läsa på Föreningen Landtsvinets hemsida.  Nördigt? Japp. Men till mitt försvar – det är faktiskt ganska intressant och spännande! Här finns ungefär allt man behöver veta som nybörjarägare av Linderödsgrisar, kanske blev någon av er också sugna nu? Eller i alla fall komma och hälsa på ;)

LinderödsgrisenSiri

Nu har den gamla lantrasen fått sig ett rejält uppsving och är mer än poppis bland självhushållarwannabes som vi. Inte bara på grund av att Mandelmanns har sådana, utan även för att det är en väldigt bra ras.

De är tåliga och anpassade efter vårt klimat. Mår som allra bäst när de får vara ute med ett jordat tryne och extraknäcker gärna som markberedare och kvickrotsätare. De växer ganska långsamt och tål inte köpefoder utan mår bäst av hemodlad och ren mat (vem gör inte det..?). Det gör att de får ett väldigt fint kött och kan inte jämföras med köpt fläskkött från butik, enligt de vi köpte Siri av. Drömmen mot att vara självhushållande på kött börjar uppfyllas, och det känns kanon!

 

Gräva gräva gräva

Till att börja med så ber jag om ursäkt i förväg för alla dessa bedrövliga bilder på jord som finns upplagda i det här inlägget. Hos oss behöver vi nämligen gräva, så väldans mycket att vi inte hinner med allt. Därför hörde Tomas av sig till två i ungdomsgänget som gärna ville ställa upp med lite handkraft. Så värdefull hjälp för oss! Det går ju så mycket snabbare att få saker gjorda när man är ett gäng som jobbar på bra. Killarna hjälpte till med att gräva ut vår andra obemannade hönsgård där Tomas satte potatis ikväll. De grävde också ut växthusgrunden som ni ser nedan.

växthusgrund2

Och likaså kanten kring vårt nyaste projekt, plantskolan, som är belägen bakom huset. Där ska vi sätta buskar och växter som behöver växa till sig lite samt ha någon kall/varmbänk tror jag. Men först ska det grävas ut (eller fräsas med jordfräsen om vi får igång den) och så ska ett staket runtom fixas.

plantskola

Det sista stället som vi fick hjälp med var ett nytt dike för nya sparrisplantor. Eftersom Tomas fick över ett gäng sparrisplantor från en kund fick vi utöka vi vårt lilla sparrisland och igår kom de ner i jorden. För exakt två år sedan (på dagen!) grävde vi det första sparrislandet, kolla in här hur vi gjorde då. Nu hoppas vi på många och fina sparrisar i år, eftersom det är deras tredje år hos oss och vi då kan börja skörda dem. De nysatta får vila sig i form ett år eller två.

sparrisbädd

Det största och segaste projektet ser ni här. Jord och kvickrot. Ett elände att odla i såhär rätt upp och ned. Förra året var det potatis och lökland. Men nu ska vi, eller rättare sagt Tomas, gräva djupbäddar även här (som de som skymtar till höger i bild) för att gå igenom jorden ordentligt och med tiden bli kvitt allt (eller så gott det går) ogräs. Ogräs.. Nja, skulle kalla det gräsgräs jag och definitivt inte med o framför.

åker