Tillökning igen – kaninungar, grisen Gördis och lilla kalven!

Att utfodra djuren morgon och eftermiddag/kväll har blivit så mycket roligare den senaste tiden. En anledning till det är att vädret blivit varmare, solen visar sig emellanåt och fåglarna kvittrar. Det är behagligt och till och med skönt att vara ute igen. En mer novemberlik april minns jag ej, väldigt skönt att den äntligen är över.

kaninungar

Men det är inte den främsta orsaken. Den har ni i rubriken! Det har blivit så många fler att titta till, närmare bestämt åtta stycken. Sex små kaninungar föddes för cirka fem veckor sedan. Som ni förstår är de helt underbart söta! För någon vecka sedan hoppade de ut ur boet och vill mer än gärna komma fram och hälsa på oss när vi kommer med mat.

kaninungar2

LillenKaninpappan Lillen tackar inte nej till ett äpple, och Elise hjälper mer än gärna till. Är så tacksam över att ha möjlighet att ge Elise en uppväxt nära djur och natur. 

Sen har ju Siri fått en kompis, nämligen lilla grisen Gördis. Hon är också en Linderödsgris och är från Falkenberg. Tomas hämtade hem henne i påskas och trots att Siri gärna vill sätta henne på plats med jämna mellanrum verkar de ändå ha det trevligt ihop mestadels. Lite blygare och mer försiktig, men en mysig liten dam hon också.

grisengördis

Sist ut kom lilla tjur-kalven, för ungefär 1,5 v sedan. Farbror som har korna på gården hade inte räknat med att på en kalv på köpet när han köpte in ungdjuren senast. Så visst blev det en liten överraskning att kalven skulle komma. Lilla kalven är dock ett glatt sällskap i ladugården där han springer omkring och sladdar bland de andra korna. Därav lite ont om skarpa bilder… För en glimt av honom får ni ta en titt på mitt Instagramkonto!

Nu ser jag fram emot en varm och solig maj med mycket kaningos och arbete ute i grönsakslandet. Det blir så mycket lättare nu. Ljuset, värmen. Äntligen vår!

Dagen i bilder

Idag har vi alla tre varit hemma och jobbat i trädgården och tänkte dela med mig av dagen genom några bilder. Som vanligt började den alldeles för tidigt och efter frukost och lite bokläsning tog vi en sväng till djuren för att utfodra dem samt plocka (går)dagens äggskörd, 12 stycken!

äggkorg

Efter det stannade vi till för den sedvanliga hönstittningen. Alltid lika kul tycker Elise!

elisehöns

Dagens stora projekt var att fixa grunden till växthuset som vi ska frakta hit från grannen. Tomas grävde och grejade, vi andra hjälpte till när det behövdes. Grunden blev inte helt klar med så gott som. Tänk att vi snart har ett växthus!

växthusgrund

När Elise tröttnat på att va hjälpreda kröp hon på eget bevåg och hälsade på Lillen. Överlycklig och nöjd. Nöjda var även jag och Tomas, gött nu kan vi jobba på lite medans Lillen underhåller henne tänkte vi. Ända tills vi upptäckte att hon mumsade kaninbajs.

eliselillen

Medans Elise tog sig ett mellanmål grävde jag ner lite jordärtskockor i ena djupbädden samt rensade igenom de andra lite snabbt. Alltså djupbäddar. Så värt det är att gräva dem – lucker och fin jord, lätta att underhålla och som det växer i dem sen!

jord

Till kvällen kom min bror, mamma och pappa på besök. Dels för att äta kvällsmat dels för att frakta hit deras jordfräs. Bra att kunna kombinera nytta med nöje! Det blev ett väldigt trevligt avslut på dagen. Elise var speedad och glad, vi andra busade med den lilla, spelade spel, pratade och kollade på den fina solnedgången.

solnedgång

Nya tillskottet – Lillen!

Igår hämtade vi hem en ny kanin, vår nya avelshane Lillen. Det är kul med tillökning och han är verkligen jättego, kelig och fin. Måste dela med mig av lite fin kuriosa; Lillen sparades i höstas av förra ägarna eftersom deras dotter tyckte så mycket om honom, dock med premissen att han skulle få ett nytt hem om någon ville köpa honom. Deras dotter heter även hon Elise och nu skiner vår Elise upp så fort hon får syn på honom. Fint!

Lillen

Anledningen till varför vi behöver en till kanin är dessvärre tråkigare. Vår förra avelshane, Malle, rymde och kom inte hem igen. Fina Malle… Tyvärr är det ju så med djurhållning, allt blir inte alltid som man tänkt sig och ibland får man hitta nya avelshannar när de första rymmer.

Så nu har vi Lillen och vår ”gamla” hona Malva kvar. Samt två av fjolårets ungar, en kommer troligen slaktas och en kommer våra vänner få. Så, om någon är aspirant på en fin gul hanne får ni höra av er! Sen hoppas vi såklart på att Lillen och Malva blir ett fint par som kan ge oss nya ungar till sommaren.

Malvaelise
En av Elises favoritplatser, sitta och kolla på Malva.

I påskas slaktade Tomas den första kaninen och nu i veckan ytterligare två. Det kan kännas tråkigt att slakta och äta kanin – såklart. Konstigt annars. Men de ungarna som våra avelskaniner får och som inte säljs vidare inom genbanken slaktas för att ta tillvara på kött och i framtiden kanske även dess päls.

Lite av vårt mål är att kunna närma oss självförsörjning gällande kött och detta blir ett litet steg på vägen. Eftersom kanin är ett av de mest miljövänliga kött man kan äta och kräver väldigt lite resurser för uppfödning känns det också som ett vettigt val. Dessutom äter jag hellre kött från ett djur som jag vet haft ett bra liv än från ett som jag inte har en aning om hur det mått eller som jag med stor säkerhet vet på levt ett uruselt liv.

Jag trodde det skulle kännas jobbigt att äta kanin. Men. Det gick ändå bra. Hur det smakade? Jo, men gott. Kändes det ok? Ja, faktiskt.