En sommarkväll

Ikväll var det en såndär sommarkväll. När ljuset bara är perfekt. Därför får det bli lite grönsaksbilder idag med, hoppas ni inte misstycker! Insåg när jag tänkte efter att det varit dåligt med bilder från vårt land, så here goes…

Efter kvällsmaten tog vi upp vitlöken, rekordsmå men räcker ju ett tag åt oss ändå. Hänger nu som ett smycke på stegen vid ladan.

Sen blev det en sväng till vårt nya land. Vi avgränsade nämligen en del i grishagen tidigare i sommar, där Siri och Gördis tidigare bökat upp all kvickrot och annat ogräs. Äntligen tycks vi kommit på ett smidigt och effektivt sätt att kunna odla på större ytor, på friland! Grisarna och deras starka trynen är svaret!

Lite sent och med torkan som följde (och som håller i sig) har bondbönorna, morötterna, foderbetorna och foderrovorna inte vuxit sig jättestora än. Men det ser lovande ut! Allt förutom morötterna kommer bli vinterfoder åt våra grisar. Tror det kommer bli riktigt bra det!

Ytterligare en plätt har vi utökat med i år, nämligen årets potatisland. Sju sorter blev det visst i år.. Än så länge ser det med lovande ut. Detta året fick vi dessutom till att rensa merparten, från att inte ha skördat knappt någon potatis förra året hoppas vi på större skörd i år! (och visst är havrefältet till vänster så vackert?!)

Till sist, motsatt sida från igår. Och så grönkålen som äntligen börjar växa lite.

Önskar er en fin fortsatt vecka!

Linderödsgrisen Siri har flyttat hit!

Sedan Tomas var liten har han velat ha en gris. En ”Linderödare”. Nu, efter många års väntan, har hans dröm äntligen uppfyllts! Inte mig emot, för när lilla linderödsgrisen Siri kom till oss kändes det helt självklart att hon ska bo här på gården.

LinderödsgrisenSiri2

Siri är en pigg liten dam som älskar att bli kliad på ryggen, nosryggen och bakom öronen. Gärna liggandes på sidan och med slutna ögon. En riktig kelgris med andra ord! Tror vi kommer ha det fint ihop. På påskafton är det också tänkt att hon ska få en kompis, eftersom det blir för ensamt att vara själv gris på gården. Ska bli spännande att se vad det är för en gylta!

Linderödsgris är en lantras som förr var nästintill utrotad/bortglömd, men som i början på 90-talet återupptäcktes och inventerades. De 8 djur man lyckades hitta blev då rasens ursprungsdjur. Mer om den historien finns att läsa på Föreningen Landtsvinets hemsida.  Nördigt? Japp. Men till mitt försvar – det är faktiskt ganska intressant och spännande! Här finns ungefär allt man behöver veta som nybörjarägare av Linderödsgrisar, kanske blev någon av er också sugna nu? Eller i alla fall komma och hälsa på ;)

LinderödsgrisenSiri

Nu har den gamla lantrasen fått sig ett rejält uppsving och är mer än poppis bland självhushållarwannabes som vi. Inte bara på grund av att Mandelmanns har sådana, utan även för att det är en väldigt bra ras.

De är tåliga och anpassade efter vårt klimat. Mår som allra bäst när de får vara ute med ett jordat tryne och extraknäcker gärna som markberedare och kvickrotsätare. De växer ganska långsamt och tål inte köpefoder utan mår bäst av hemodlad och ren mat (vem gör inte det..?). Det gör att de får ett väldigt fint kött och kan inte jämföras med köpt fläskkött från butik, enligt de vi köpte Siri av. Drömmen mot att vara självhushållande på kött börjar uppfyllas, och det känns kanon!