Gör eget te – plocka själv i naturen

Eget te kanske låter lite väl avancerat tycker du? Nej, lättare än såhär blir det inte! Ut och plocka famnen full av späda hallonblad så är det fixat. För att spara det till ruggigare tider torkas dem på en tidning eller i ugnen på låg värme.

Svarta vinbärsblad, mynta, citronmeliss och hallonblad.

Om du har lyxen (eller oturen, det sprider sig så hemskt) att ha mynta i trädgården är det riktigt gott med en kvist i rykande varmt vatten också. För att inte tala om svarta vinbärsblad och citronmeliss.

Att odla sin egna mat är något fantastiskt roligt och givande, men det kräver såklart en arbetsinsats. Det är det värt alla gånger om, såklart! Men ibland är det dock skönt att bara gå ut och hämta in växter som går att omvandla till något välgörande och gott. Typ te.

Jag brukar ta något blad av varje ovan nämnda blad, ta fram stora tekoppen, hälla på varmt vatten och sedan njuta.

Visste ni förresten att hallonblad innehåller oxytocin. Ett hormon som frisätts i kroppen vid beröring som har en avslappnande och lugnande effekt på kroppen. Myntan lindrar flera olika åkommor så som stress, magkatarr och matsmältningsproblem. Svarta vinbärsbladen är fulla av antioxidanter och hjälper till att mota förkylning och influensa. Citronmeliss ger en lugnande effekt och bra mot sömnproblem samt feber och huvudvärk.

Ett litet husapotek i te-format, helt gratis utan kemikalier och kan plockas runt husknuten hemma hos mig. Inte helt fel eller hur?

Vad hände i maj?

Det kan man undra. Bloggen ekade i alla fall tom, så när som på ett inlägg den 4 maj och nu är det redan 1 juni. Tiden springer iväg och det är mycket här hemma på gång. Elise är på förskola när jag och Tomas jobbar, all annan tid går åt till att ordna med djuren, så frön, rensa djupbäddar och fixa tomater. Roligt men svårt att hinna med allt som man vill, t ex blogga. För er som undrar hur maj varit och som vill få koll på läget hos oss kommer en liten lägesuppdatering, håll till godo!

7 maj städade vi hos kaninerna och såklart ville Elise också hoppa in i buren, precis som mamma gjorde… Mysigt värre!

Den 11 maj blev det helt plötsligt snö igen och så väldigt kallt och tråkigt. Trodde aldrig våren/sommaren skulle dyka upp där ett tag. Men det gjorde den, med besked redan två veckor senare. Och det började grönska, äntligen!

15 maj kom tomaterna äntligen ut i växthuset. Som vi längtat efter det, både växthuset och tomaterna. Tänk senare i sommar, då ska vi frossa i tomater! Drygt två veckor senare ser det ut såhär där inne och tomaterna börjar växa på ‘Sungold’. Underbart!

Kalas med delar av familjerna med god gemenskap och fina presenter den 20e, eftersom Elise fyllde år den 23e. Galet att vår lilla dotter redan är två år! Den gula lilla vattenkannan är helt klart en av de bättre presenter hon fått. Att vattna har nu, om möjligt, blivit ännu roligare. Vår lilla hjälpreda.

Den 26 maj fick vi vår första svärmning på ett av samhällena i Bottnaryd. Precis då Tomas hade det som mest stressigt och skulle iväg till bröllopsplanering inför bröllopet den 27 maj som han var värd på fick han ett samtal från en vän i Bottnaryd. ”De sitter i en buske på min tomt.” Lyckligtvis klarade han ut att fånga in de och få med drottningen!

Dagen efter var det som sagt bröllop, fina vännerna Sophie och Niklas gifte sig och det var en vacker dag att minnas! Underbart väder, fin vigsel och en riktigt trevlig fest med god mat. Tacksam att jag kunde vara med! Klänningen hittade jag på butikpaletti.se, som lyckligtvis var i (ekologisk) bomull och bambu. Luftig och skön i värmen!

Potatisen, löken och många många frön har kommit i jorden. Det finns hopp om en bra odlingssäsong! Mycket har också börjat spira, sparrisen har kommit till vår allas glädje t ex. Vi alla tre slukar den, stekt/grillad med lite salt på. Mums! Regnet som vi väntat på allt för länge kom också i tisdags, äntligen! Än är det väldigt torrt men det hjälpte såklart lite på traven med runt 20 mm regn.

Det var maj det. Väldigt fin månad, trots en del stress och ”måsten”. Började i frustration över kylan och snön, mellanlandade i frustration över torka och avslutas i tacksamhet över regnet och grönskan. Nu är det sommar och oj vad vi ska njuta av den i år!

Tillökning igen – kaninungar, grisen Gördis och lilla kalven!

Att utfodra djuren morgon och eftermiddag/kväll har blivit så mycket roligare den senaste tiden. En anledning till det är att vädret blivit varmare, solen visar sig emellanåt och fåglarna kvittrar. Det är behagligt och till och med skönt att vara ute igen. En mer novemberlik april minns jag ej, väldigt skönt att den äntligen är över.

kaninungar

Men det är inte den främsta orsaken. Den har ni i rubriken! Det har blivit så många fler att titta till, närmare bestämt åtta stycken. Sex små kaninungar föddes för cirka fem veckor sedan. Som ni förstår är de helt underbart söta! För någon vecka sedan hoppade de ut ur boet och vill mer än gärna komma fram och hälsa på oss när vi kommer med mat.

kaninungar2

LillenKaninpappan Lillen tackar inte nej till ett äpple, och Elise hjälper mer än gärna till. Är så tacksam över att ha möjlighet att ge Elise en uppväxt nära djur och natur. 

Sen har ju Siri fått en kompis, nämligen lilla grisen Gördis. Hon är också en Linderödsgris och är från Falkenberg. Tomas hämtade hem henne i påskas och trots att Siri gärna vill sätta henne på plats med jämna mellanrum verkar de ändå ha det trevligt ihop mestadels. Lite blygare och mer försiktig, men en mysig liten dam hon också.

grisengördis

Sist ut kom lilla tjur-kalven, för ungefär 1,5 v sedan. Farbror som har korna på gården hade inte räknat med att på en kalv på köpet när han köpte in ungdjuren senast. Så visst blev det en liten överraskning att kalven skulle komma. Lilla kalven är dock ett glatt sällskap i ladugården där han springer omkring och sladdar bland de andra korna. Därav lite ont om skarpa bilder… För en glimt av honom får ni ta en titt på mitt Instagramkonto!

Nu ser jag fram emot en varm och solig maj med mycket kaningos och arbete ute i grönsakslandet. Det blir så mycket lättare nu. Ljuset, värmen. Äntligen vår!

Linderödsgrisen Siri har flyttat hit!

Sedan Tomas var liten har han velat ha en gris. En ”Linderödare”. Nu, efter många års väntan, har hans dröm äntligen uppfyllts! Inte mig emot, för när lilla linderödsgrisen Siri kom till oss kändes det helt självklart att hon ska bo här på gården.

LinderödsgrisenSiri2

Siri är en pigg liten dam som älskar att bli kliad på ryggen, nosryggen och bakom öronen. Gärna liggandes på sidan och med slutna ögon. En riktig kelgris med andra ord! Tror vi kommer ha det fint ihop. På påskafton är det också tänkt att hon ska få en kompis, eftersom det blir för ensamt att vara själv gris på gården. Ska bli spännande att se vad det är för en gylta!

Linderödsgris är en lantras som förr var nästintill utrotad/bortglömd, men som i början på 90-talet återupptäcktes och inventerades. De 8 djur man lyckades hitta blev då rasens ursprungsdjur. Mer om den historien finns att läsa på Föreningen Landtsvinets hemsida.  Nördigt? Japp. Men till mitt försvar – det är faktiskt ganska intressant och spännande! Här finns ungefär allt man behöver veta som nybörjarägare av Linderödsgrisar, kanske blev någon av er också sugna nu? Eller i alla fall komma och hälsa på ;)

LinderödsgrisenSiri

Nu har den gamla lantrasen fått sig ett rejält uppsving och är mer än poppis bland självhushållarwannabes som vi. Inte bara på grund av att Mandelmanns har sådana, utan även för att det är en väldigt bra ras.

De är tåliga och anpassade efter vårt klimat. Mår som allra bäst när de får vara ute med ett jordat tryne och extraknäcker gärna som markberedare och kvickrotsätare. De växer ganska långsamt och tål inte köpefoder utan mår bäst av hemodlad och ren mat (vem gör inte det..?). Det gör att de får ett väldigt fint kött och kan inte jämföras med köpt fläskkött från butik, enligt de vi köpte Siri av. Drömmen mot att vara självhushållande på kött börjar uppfyllas, och det känns kanon!

 

Zero Impact – lite tankar kring matvanor

Förra veckan kollade jag på programmet Zero Impact. Ett program om familjer som med sina vanor gör en ganska så stor påverkan på klimatet. Helt vanliga medelsvensson med andra ord. De får resa till platser där de med egna ögon får se vad vissa av deras levnadsvanor är del i att ställa till med.

Jag har sett andra avsnittet och tyckte det mesta var riktigt bra. Familjen som förra veckans program handlade om fick verkligen upp ögonen för hur deras (i detta fallet) matvanor och i synnerhet köttkonsumtion påverkar miljön och klimatet negativt. De fick verktyg för att förändra deras livsstil och de tog till sig dem under de 30 dagar som de hade utmaningen (och förhoppningsvis efteråt också).

Men. Det var en sak jag reagerade emot tyvärr. I programmet framhöll Fredrik Hedenus, docent och en av experterna från Chalmers som står bakom undersökningarna, att det absolut bästa för miljön beträffande matkonsumtion är att äta veganskt. Men jag håller inte riktigt med där.

Självklart äter vi alldeles för mycket kött, ohållbart mycket. Men att framhålla att det enda rätta är att bli vegan känns lite fel. Det bästa enligt mig du kan göra är att odla din mat själv, skapa ett litet kretslopp hemma. Låta dina djur producera gödsel och näringsrik jord för att slippa köpa kemiskt framställda gödningsmedel. Ta tillvara på de proteinrika äggen från hönorna och skippa sojayoghurten.

omelett1

Att bli vegan är säkert ett alternativ för väldigt många för att minska sin miljöpåverkan (och såklart för de som med djurrättsliga skäl är det). Jag är fullt medveten om att inte alla har möjlighet att leva som vi gör. Men jag tycker de missar en viktig aspekt i programmet. Att gynna småskalig odling, producera och konsumera närproducerad ekologisk mat. Djur som betar på ängar som gynnar den biologiska mångfalden. Vi alla, inklusive miljön mår bättre av mycket mindre kött och mer grönt. Men att helt utesluta det tror jag inte på, inte för alla.

Ett blogginlägg från Jacob som jag läst för ganska så länge sedan poppade upp i huvudet på mig när jag såg programmet. Det han skriver sätter huvudet på spiken i den här frågan tycker jag, in och läs det här: ”Problemet med att vara vegan”. Han förklarar hur jag tänker på ett mer begripligt sätt :)

Vad har ni för tankar kring det här? Inte helt lätta frågor med viktigt att fundera över tycker jag!

Äppelcidervinäger del 4

Nu var det ett bra tag sedan jag hällde upp den första satsen av äppelcidervinäger på flaskor och korkade dem. Därför är det hög tid att dela med mig hur det gått! För att veta när den är klar kollar man om den börjat klarna och så smakar man på den såklart. När smak och doft av alkohol försvunnit har ättiksyra bildats. En god vinäger full med god äppelarom var nu kvar. Det bästa är om den sedan får stå och mogna ett tag till men då vinägern är flyktig måste den hällas upp på flaska med kork på, annars dunstar den tillslut bort.

Andra omgången jag gjorde på mustade äpplen (eller rättare sagt äpplen vi körde genom juicecentifugen) står fortfarande på jäsning, men jag tror att den också är klar att hällas på flaska snart!

Den sista köpta äppelcidervinäger är snart slut och då ska vi ha provsmakning av vår alldeles egna. Den blir prefekt till vinägrett, surskölj till håret och så funkar den även bra att använda till städning. Lite tid tar det, men inte så mycket jobb. Ännu en sak vi kan göra själva och slipper att köpa. De enda två ingredienserna som behövs (äpple och vatten) har vi ju här hemma!

äpplcidervinäger6

Om ni är sugna på att veta mer om hur jag gjort hittar ni de tidigare inläggen om äppelcidervinägern här: del 1, del 2 och del 3

Vaktlar

Sedan i höstas har vi haft några extra vaktar inneboende i en del av hönshuset, som vi fått av snälla vänner. Små söta och alldeles galna, vaktlarna alltså. Tyvärr rymde några, en flög t ex ut som en projektil när jag råkat ha dörren öppen ett kort slag.

vaktelfjadrar

Så små så att de med lätthet ryms i ena handen. Inte mycket kött med det sägs vara en delikatess, så ska bli spännande att smaka, för nu i veckan slaktade vi de. Nu när kylan och vintern kom så hade vi inte riktigt möjlighet att ha kvar dem. Men trevliga små djur är det, så det hade varit kul att kläcka fram några i vår äggkläckningsmaskin till våren. Kycklingar stora som humlor hade ju vart något, likaså vaktelägg så småningom.

Till påsk är påskfjädrarna fixade om inte annat, vackra fjädrar från glada djur som inte påverkat miljön negativt

vaktelfjadrar2

Tack hörrni för att ni fortfarande tittar in här då och då. Ska försöka hålla bloggen vid liv, med lite inlägg då och då. Troligen inte lika ofta som innan jag började jobba men ändå. På Instagram är jag lite mera aktiv, där har jag just nu en följetong om NoPoo där ni känner igen en del från bloggen men med lite nytt också. In och kika på @anniesenkla 

På återseende!

Egen äppelcidervinäger del 3

Nu har det hänt lite på vinägerfronten här hemma! Min äppelcidervinägertillverkning har utökat från en till tre burkar. I förra veckan tog jag äntligen tag i att ta tillvara på de mesta av de sista äpplena och körde dem genom råsaftcentrifugen. En hink med mindre äpplen gav inte så värst mycket must, men blev lagom till en ny omgång äppelcidervinäger. De två mindre burkarna på bilden är den nya omgången.

appelcidervinager4

Att göra äppelcidervinäger på must istället för på rivna äpplen går minst lika smidigt. När man väl har musten färdig är det bara att hälla på bur med ett tygstycke över och vänta på att det ska börja jäsa och sedan slippa silningsmomentet som behövdes för min första omgång.

För att skynda på processen tog jag en ättiksmamma till vardera burk från första burken. De har redan nu vuxit på sig och det har nu börjat bubbla en del på ytan, som ni ser på bilden nedan. Jäsprocessen är igång! Ska bli spännande att se om det blir någon skillnad på de olika satserna, både med tanke på lite olika tillvägagångssätt och då det är två olika äppelsorter.

appelcidervinager5

Vill du läsa mer om hur jag gått tillväga och om vad ättiksmamma är för något? Läs del 1 här och del 2 här!

Egen äppelcidervinäger del 2

Nu kommer en liten uppdatering om hur det går för vår äppelcidervinäger! Här kan ni se hur allt började och hur jag gick till väga.

Eftersom burkarna drog till sig ganska mycket flugor i köket förvisades de till glasverandan där flugorna härjade fritt. När de väl lugnat sig lite tog jag in burkarna i förrgår, jag var lite osäker på hur de mådde ute i verandan men verkar som det gått bra trots lite kyla. Jag silade vätskan genom en silduk och slängde äppelmassan på komposten.

Vätskan hällde jag sedan tillbaks i burken.  Nu står den på köksbordet vid elementet för att komma igång ordentligt då ättiksbildningen tydligen går snabbare av värme. Där tror jag den trivs bra, för redan idag har det blivit en vitaktig liten hinna på (som jag vevade sönder med en träsked precis innan kortet togs). Det tror jag är en början på en vinägermamma, återstår att se.

En vinägermamma är tydligen en geléaktig, svampaktig sak som bland annat består av ättiksyraproducerande bakterier. De oxiderar alkohol till ättiksyra och vatten (bland annat). Ja, inte visste jag allt detta innan, utan fann all spännande info här inne, läs gärna mer om ni vill! Och mitt ursprungsrecept hittar ni här hos Ekoplantan.

Nu återstår bara mer väntan… För när alkoholsmaken på vätskan försvunnit och den klarnat något ska den vara klar. Men det skadar inte om den får mogna några månader extra. Ja, ni hör ju, bara att vänta…

appelcidervinager3

 

Egen äppelcidervinäger del 1

Efter att ha kommit över ett recept på äppelcidervinäger var jag tvungen att testa att göra egen sådan. Eftersom både jag och Tomas använder det som surskölj efter hårtvätt går det åt en del här hemma, och kan man göra egen – varför inte?! Att vi dessutom har ganska mycket äpplen som inte är så goda att äta rakt upp och ned så kändes äppelcidervinäger självklart att prova.

Jag hittade ett tydligt och enkelt (tror jag) recept på Ekoplantan, där hon i inledningen skriver såhär: ”Äppelcidervinäger är rik på aromämnen och mineraler och spårelement. Den innehåller kalium, kalcium, klor, svavel, kisel, natrium, magnesium, järn, silicium, flour och många andra ämnen, enligt Annelies Schönecks bok Att ta tillvara äpplen.”

Eftersom det tar några veckor innan den är klar tänkte jag låta det bli en liten följetong. För en vecka sedan började jag med att riva äpplen och packa dem lätt i en stor och en lite mindre glasburk. Jag rev dem grovt med både skal och kärnhus kvar (fast läste nu i kommentarerna på ovan nämnda inlägg att man skulle ta bort det). Hällde till sist på lite vatten för att täcka äpplena helt.

appelcidervinager1

Jäsningen kom igång riktigt fint efter bara någon dag. Till en början hade jag ett lakanstyg över, men det blev kladdigt när det började jäsa och bubbla över så satte lock på istället, inte helt igenskruvat eller påtyckt. Jag har nu rört runt i dem två gånger.

Idag satte jag dock på tyg över igen då jäsningen verkar ha avtagit lite, kanske kommer den igång bättre med mer syre. Eller så jäser den ändå? Vad vet jag.. Det luktar nog som det ska, tror jag i alla fall. Jag ni hör ju, här krävs absolut en uppföljning!

Idag, en vecka efter start, ser burkarna ut såhär:

appelcidervinager2

Det ska bli spännande att se hur slutresultatet blir. To be continued!

Oh! Förresten, alla ni som tipsade om vad jag ska göra med alla halvroliga äpplen.. Idag fick jag en försenad födelsedagspresent av Elise (eller ja.. Tomas då). En liten äppelpress, perfekt för mustmakeri! Återkommer såklart med ett inlägg om det med så småningom.