Leva med flit

Häromdagen såg jag ‘Kalles sex liv’ avsnitt 2 på SVTplay. Det sändes igår kväll på tv. Kalle Zackari Wahlström hälsar på sex olika personer/familjer som lever på ett annorlunda sätt. Med önskan om att förändra sitt sätt att leva på, besökte han David och Eliza som lever i ett vagnshus på sex kvadrat och odlar sin egna mat med permakultur som utgångspunkt. De lever enklare och er hållbart av vad naturen ger och förutsätter. Det berörde mig, troligen eftersom det även är vår strävan och längtan.
Det slog mig också, att vi trots allt är en bit på väg! Att vi faktiskt hade morötter från förra året kvar nu när vi började skörda årets. Att vi kan plocka in egna ägg och njuta av egenskördad honung. Kommer få eget kött från våra grisar så småningom.
Men just nu är vi lite i obalans. För mycket jobb på bortaplan och för lite tid för jobb hemma ger oss en stress att hinna med allt. Hinna med att njuta av vad vi har, ta hand om vår skörd på bästa sätt, sköta gården så som vi vill. Men med hopp om att snart kanske hitta den där balansen lite bättre än nu, är jag tacksam över det vi trots allt har.
Några citat från Kalle i programmet som fastnade lite extra hos mig, och som jag i mångt och mycket håller med om, kommer nu lösryckt här:
”Jag vet ärligt talat inte hur man inte vill ha det på något annat sätt, och vill man ha det på ett annat sätt, är det nog för man inte upplevt det här.”
”Hur kan man vilja bo i en stad och äta köpemat när man kan va här och odla grejer, göra grejer.”
”Meningen med livet är att leva med flit.”
Ja, att ha ett mål och veta varför man gör just vad man gör. Inte göra något bara för att, utan för att det ger något mer, något med en djupare och långsiktig betydelse. Så frön för att sedan veta att man troligen kan skörda gott en tid senare. Samtidigt som jorden som brukas bevaras snarare än utarmas. Tänkvärt.
Så, missade ni programmet igår eller inte hunnit se det på play än, se det här!

Tomatskörden

Att ha blivit med växthus och nu kunna odla tomater i liten, men ändock större skala än innan, är guld värt! På grund av att vi hade aningens för stora tankar om dess kapacitet när vi satte ut tomaterna krävs det nästan en krypande ställning för att komma in. Lite opraktiskt men väldigt tomatberikande. Vi har nämligen fått en riklig skörd hittills i år och hoppas på ännu mer de kommande veckorna. Så, här får ni ett litet smakprov på tomatskörden.

Favoriten i både smak och avkastning är helt klart sorten Sungold med sin gyllengula färg och otroligt söta smak.

Bifftomaten Bufflaosteak är riktigt köttig och fin, och lever verkligen upp till sitt namn. Många blir det med, inte oss emot. Nu ska jag bara få till att lägga in lite av dem. För trots vi äter tomat härs och tvärs dagligen vill vi, och kan vi, spara en hel del till vintern också.

Roma är en tomatsort som passar bra till sås mm. Inte supergod att bara äta direkt. Den passade jag på att ugnsrosta tillsammans med squash, lök, vitlök, purjolök och lite salt. Jag utgick ifrån Skillandes Trädgårds recept ”snålröra”, men ändrade lite i proportionerna. Tror det kommer bli kanongott i vinterns grytor och köttfärsåser!

Här är alla sorter samlade. De jag ej nämnt hittills har jag fått av mamma, som också odlar. De minsta gula är ”vinbär”, lite syrligare än Sungold men goda och väldigt fina att dekorera salladen med. Den gula päronformade är just en Pärontomat, ganska mjäll i konsistensen och tyvärr inte så mycket smak på. Den randiga vet jag ej namnet på, men vacker och god. Minsta röda är ”Rut”, en välsmakande halvstor körsbärstomat från mammas jobbarkompis Rut. Längst upp till vänster syns ”Lettland”, vars frön togs från en tomat i just Lettland. Ganska så smaklös tyvärr. Tänk, nästa år. Då blir det fler sorter! Har ni några tomatfavoriter?

Galten Olle

Sedan fyra veckor tillbaks bor galten Olle hos oss! Egentligen heter han Ole Lukøje (John Blund på danska), men kallar honom för Olle. Vi är så glada för honom och trots att han blev lite halt andra dagen efter han kommit hit (!) mår han bra nu. Vi blev ganska så oroliga där ett tag, men tror det berodde på den lite ojämna skogsterrängen han flyttade till, från platt åkermark. Nu bökar han och kan gå som vanligt igen som väl är.

Med bra gener från ett av djuren på Fredriksdal i Helsingborg, fick vi förfrågan från Föreningen Landtsvinet om vi ville köpa honom. Han och hans bror är nämligen de enda kvar från en av de olika släktgrenarna för Linderödsgrisarna. Därför vore det tråkigt om han (och hans gener) inte fick möjlighet att leva vidare. Trots att vi kanske inte riktigt hade planerat att köpa galt än så blev det så ändå. En ny hage i skogskanten fick det bli. Med vindskydd och utsikt över gården.

Vi är glada över att ha fått hit Olle, en snäll och lugn galt som dessutom är väldigt fin. Tror det blir en bra far!

Te på fermenterad rallarros

Jag har helt snöat in på att torka växter för att göra te nu i sommar. Därför var jag ju såklart tvungen att testa Surtantens (Jenny Neikell) recept på fermenterad och torkad rallarros, som enligt henne skulle vara riktigt gott som te. Kolla in hennes instagram (se länk innan) om ni vill läsa mer!

Så nu alla te-drickare, ut och plocka rallarros (eller Mjölkört som det också kallas), det här är väl värt att prövas! Vem har inte rallarros runt knuten liksom? Ja… Ok, inte alla. Men många!

Det är jätteenkelt, bli inte avskräckt av ordet ”fermentera” det handlar om jäsning. Börja med att plocka önskad mängd blad och krama dem sedan lätt med händerna för att krossa dem lite. Lägg sedan bladen i en påse, sug ut så mycket luft som möjligt och förslut väl. Bladen ska gärna vara tätt packade. Jag använde vår vakuumförpackare, vilket funkade kanon för ändamålet. Låt påsen sedan ligga mörkt och varmt i tre dagar, förslagsvis i skåpet över kylskåpet.

Det ska dofta lite lätt av ensilage när påsen sedan öppnas, då är allt i sin ordning. Torka sedan bladen på en luftig och varm plats. Vår torkmaskin kom väl till pass och teet blev klart på bara några timmar. Förvara teet i en lufttät burk.

Nu kan du njuta av eget te! Ett aromatiskt te som smakar som en blandning av svart och grönt te ungefär. Jag tycker det är gott som det är, med ett par blad i en kopp med kokande varmt vatten. Men att blanda av de örter och andra växter jag torkat innan är verkligen inte helt fel heller!

Idag blev det johannesört (se bilden ovan), mynta och citronmeliss tillsammans med rallarrosen. Så enkelt och så gott, allt plockat inom 100 m från vårt hus. Läkande och värmande. Ser fram emot alla olika kombinationer i höst och vinter!

En sommarkväll

Ikväll var det en såndär sommarkväll. När ljuset bara är perfekt. Därför får det bli lite grönsaksbilder idag med, hoppas ni inte misstycker! Insåg när jag tänkte efter att det varit dåligt med bilder från vårt land, så here goes…

Efter kvällsmaten tog vi upp vitlöken, rekordsmå men räcker ju ett tag åt oss ändå. Hänger nu som ett smycke på stegen vid ladan.

Sen blev det en sväng till vårt nya land. Vi avgränsade nämligen en del i grishagen tidigare i sommar, där Siri och Gördis tidigare bökat upp all kvickrot och annat ogräs. Äntligen tycks vi kommit på ett smidigt och effektivt sätt att kunna odla på större ytor, på friland! Grisarna och deras starka trynen är svaret!

Lite sent och med torkan som följde (och som håller i sig) har bondbönorna, morötterna, foderbetorna och foderrovorna inte vuxit sig jättestora än. Men det ser lovande ut! Allt förutom morötterna kommer bli vinterfoder åt våra grisar. Tror det kommer bli riktigt bra det!

Ytterligare en plätt har vi utökat med i år, nämligen årets potatisland. Sju sorter blev det visst i år.. Än så länge ser det med lovande ut. Detta året fick vi dessutom till att rensa merparten, från att inte ha skördat knappt någon potatis förra året hoppas vi på större skörd i år! (och visst är havrefältet till vänster så vackert?!)

Till sist, motsatt sida från igår. Och så grönkålen som äntligen börjar växa lite.

Önskar er en fin fortsatt vecka!

Gör eget te – plocka själv i naturen

Eget te kanske låter lite väl avancerat tycker du? Nej, lättare än såhär blir det inte! Ut och plocka famnen full av späda hallonblad så är det fixat. För att spara det till ruggigare tider torkas dem på en tidning eller i ugnen på låg värme.

Svarta vinbärsblad, mynta, citronmeliss och hallonblad.

Om du har lyxen (eller oturen, det sprider sig så hemskt) att ha mynta i trädgården är det riktigt gott med en kvist i rykande varmt vatten också. För att inte tala om svarta vinbärsblad och citronmeliss.

Att odla sin egna mat är något fantastiskt roligt och givande, men det kräver såklart en arbetsinsats. Det är det värt alla gånger om, såklart! Men ibland är det dock skönt att bara gå ut och hämta in växter som går att omvandla till något välgörande och gott. Typ te.

Jag brukar ta något blad av varje ovan nämnda blad, ta fram stora tekoppen, hälla på varmt vatten och sedan njuta.

Visste ni förresten att hallonblad innehåller oxytocin. Ett hormon som frisätts i kroppen vid beröring som har en avslappnande och lugnande effekt på kroppen. Myntan lindrar flera olika åkommor så som stress, magkatarr och matsmältningsproblem. Svarta vinbärsbladen är fulla av antioxidanter och hjälper till att mota förkylning och influensa. Citronmeliss ger en lugnande effekt och bra mot sömnproblem samt feber och huvudvärk.

Ett litet husapotek i te-format, helt gratis utan kemikalier och kan plockas runt husknuten hemma hos mig. Inte helt fel eller hur?

Vad hände i maj?

Det kan man undra. Bloggen ekade i alla fall tom, så när som på ett inlägg den 4 maj och nu är det redan 1 juni. Tiden springer iväg och det är mycket här hemma på gång. Elise är på förskola när jag och Tomas jobbar, all annan tid går åt till att ordna med djuren, så frön, rensa djupbäddar och fixa tomater. Roligt men svårt att hinna med allt som man vill, t ex blogga. För er som undrar hur maj varit och som vill få koll på läget hos oss kommer en liten lägesuppdatering, håll till godo!

7 maj städade vi hos kaninerna och såklart ville Elise också hoppa in i buren, precis som mamma gjorde… Mysigt värre!

Den 11 maj blev det helt plötsligt snö igen och så väldigt kallt och tråkigt. Trodde aldrig våren/sommaren skulle dyka upp där ett tag. Men det gjorde den, med besked redan två veckor senare. Och det började grönska, äntligen!

15 maj kom tomaterna äntligen ut i växthuset. Som vi längtat efter det, både växthuset och tomaterna. Tänk senare i sommar, då ska vi frossa i tomater! Drygt två veckor senare ser det ut såhär där inne och tomaterna börjar växa på ‘Sungold’. Underbart!

Kalas med delar av familjerna med god gemenskap och fina presenter den 20e, eftersom Elise fyllde år den 23e. Galet att vår lilla dotter redan är två år! Den gula lilla vattenkannan är helt klart en av de bättre presenter hon fått. Att vattna har nu, om möjligt, blivit ännu roligare. Vår lilla hjälpreda.

Den 26 maj fick vi vår första svärmning på ett av samhällena i Bottnaryd. Precis då Tomas hade det som mest stressigt och skulle iväg till bröllopsplanering inför bröllopet den 27 maj som han var värd på fick han ett samtal från en vän i Bottnaryd. ”De sitter i en buske på min tomt.” Lyckligtvis klarade han ut att fånga in de och få med drottningen!

Dagen efter var det som sagt bröllop, fina vännerna Sophie och Niklas gifte sig och det var en vacker dag att minnas! Underbart väder, fin vigsel och en riktigt trevlig fest med god mat. Tacksam att jag kunde vara med! Klänningen hittade jag på butikpaletti.se, som lyckligtvis var i (ekologisk) bomull och bambu. Luftig och skön i värmen!

Potatisen, löken och många många frön har kommit i jorden. Det finns hopp om en bra odlingssäsong! Mycket har också börjat spira, sparrisen har kommit till vår allas glädje t ex. Vi alla tre slukar den, stekt/grillad med lite salt på. Mums! Regnet som vi väntat på allt för länge kom också i tisdags, äntligen! Än är det väldigt torrt men det hjälpte såklart lite på traven med runt 20 mm regn.

Det var maj det. Väldigt fin månad, trots en del stress och ”måsten”. Började i frustration över kylan och snön, mellanlandade i frustration över torka och avslutas i tacksamhet över regnet och grönskan. Nu är det sommar och oj vad vi ska njuta av den i år!

Tillökning igen – kaninungar, grisen Gördis och lilla kalven!

Att utfodra djuren morgon och eftermiddag/kväll har blivit så mycket roligare den senaste tiden. En anledning till det är att vädret blivit varmare, solen visar sig emellanåt och fåglarna kvittrar. Det är behagligt och till och med skönt att vara ute igen. En mer novemberlik april minns jag ej, väldigt skönt att den äntligen är över.

kaninungar

Men det är inte den främsta orsaken. Den har ni i rubriken! Det har blivit så många fler att titta till, närmare bestämt åtta stycken. Sex små kaninungar föddes för cirka fem veckor sedan. Som ni förstår är de helt underbart söta! För någon vecka sedan hoppade de ut ur boet och vill mer än gärna komma fram och hälsa på oss när vi kommer med mat.

kaninungar2

LillenKaninpappan Lillen tackar inte nej till ett äpple, och Elise hjälper mer än gärna till. Är så tacksam över att ha möjlighet att ge Elise en uppväxt nära djur och natur. 

Sen har ju Siri fått en kompis, nämligen lilla grisen Gördis. Hon är också en Linderödsgris och är från Falkenberg. Tomas hämtade hem henne i påskas och trots att Siri gärna vill sätta henne på plats med jämna mellanrum verkar de ändå ha det trevligt ihop mestadels. Lite blygare och mer försiktig, men en mysig liten dam hon också.

grisengördis

Sist ut kom lilla tjur-kalven, för ungefär 1,5 v sedan. Farbror som har korna på gården hade inte räknat med att på en kalv på köpet när han köpte in ungdjuren senast. Så visst blev det en liten överraskning att kalven skulle komma. Lilla kalven är dock ett glatt sällskap i ladugården där han springer omkring och sladdar bland de andra korna. Därav lite ont om skarpa bilder… För en glimt av honom får ni ta en titt på mitt Instagramkonto!

Nu ser jag fram emot en varm och solig maj med mycket kaningos och arbete ute i grönsakslandet. Det blir så mycket lättare nu. Ljuset, värmen. Äntligen vår!

Linderödsgrisen Siri har flyttat hit!

Sedan Tomas var liten har han velat ha en gris. En ”Linderödare”. Nu, efter många års väntan, har hans dröm äntligen uppfyllts! Inte mig emot, för när lilla linderödsgrisen Siri kom till oss kändes det helt självklart att hon ska bo här på gården.

LinderödsgrisenSiri2

Siri är en pigg liten dam som älskar att bli kliad på ryggen, nosryggen och bakom öronen. Gärna liggandes på sidan och med slutna ögon. En riktig kelgris med andra ord! Tror vi kommer ha det fint ihop. På påskafton är det också tänkt att hon ska få en kompis, eftersom det blir för ensamt att vara själv gris på gården. Ska bli spännande att se vad det är för en gylta!

Linderödsgris är en lantras som förr var nästintill utrotad/bortglömd, men som i början på 90-talet återupptäcktes och inventerades. De 8 djur man lyckades hitta blev då rasens ursprungsdjur. Mer om den historien finns att läsa på Föreningen Landtsvinets hemsida.  Nördigt? Japp. Men till mitt försvar – det är faktiskt ganska intressant och spännande! Här finns ungefär allt man behöver veta som nybörjarägare av Linderödsgrisar, kanske blev någon av er också sugna nu? Eller i alla fall komma och hälsa på ;)

LinderödsgrisenSiri

Nu har den gamla lantrasen fått sig ett rejält uppsving och är mer än poppis bland självhushållarwannabes som vi. Inte bara på grund av att Mandelmanns har sådana, utan även för att det är en väldigt bra ras.

De är tåliga och anpassade efter vårt klimat. Mår som allra bäst när de får vara ute med ett jordat tryne och extraknäcker gärna som markberedare och kvickrotsätare. De växer ganska långsamt och tål inte köpefoder utan mår bäst av hemodlad och ren mat (vem gör inte det..?). Det gör att de får ett väldigt fint kött och kan inte jämföras med köpt fläskkött från butik, enligt de vi köpte Siri av. Drömmen mot att vara självhushållande på kött börjar uppfyllas, och det känns kanon!

 

Zero Impact – lite tankar kring matvanor

Förra veckan kollade jag på programmet Zero Impact. Ett program om familjer som med sina vanor gör en ganska så stor påverkan på klimatet. Helt vanliga medelsvensson med andra ord. De får resa till platser där de med egna ögon får se vad vissa av deras levnadsvanor är del i att ställa till med.

Jag har sett andra avsnittet och tyckte det mesta var riktigt bra. Familjen som förra veckans program handlade om fick verkligen upp ögonen för hur deras (i detta fallet) matvanor och i synnerhet köttkonsumtion påverkar miljön och klimatet negativt. De fick verktyg för att förändra deras livsstil och de tog till sig dem under de 30 dagar som de hade utmaningen (och förhoppningsvis efteråt också).

Men. Det var en sak jag reagerade emot tyvärr. I programmet framhöll Fredrik Hedenus, docent och en av experterna från Chalmers som står bakom undersökningarna, att det absolut bästa för miljön beträffande matkonsumtion är att äta veganskt. Men jag håller inte riktigt med där.

Självklart äter vi alldeles för mycket kött, ohållbart mycket. Men att framhålla att det enda rätta är att bli vegan känns lite fel. Det bästa enligt mig du kan göra är att odla din mat själv, skapa ett litet kretslopp hemma. Låta dina djur producera gödsel och näringsrik jord för att slippa köpa kemiskt framställda gödningsmedel. Ta tillvara på de proteinrika äggen från hönorna och skippa sojayoghurten.

omelett1

Att bli vegan är säkert ett alternativ för väldigt många för att minska sin miljöpåverkan (och såklart för de som med djurrättsliga skäl är det). Jag är fullt medveten om att inte alla har möjlighet att leva som vi gör. Men jag tycker de missar en viktig aspekt i programmet. Att gynna småskalig odling, producera och konsumera närproducerad ekologisk mat. Djur som betar på ängar som gynnar den biologiska mångfalden. Vi alla, inklusive miljön mår bättre av mycket mindre kött och mer grönt. Men att helt utesluta det tror jag inte på, inte för alla.

Ett blogginlägg från Jacob som jag läst för ganska så länge sedan poppade upp i huvudet på mig när jag såg programmet. Det han skriver sätter huvudet på spiken i den här frågan tycker jag, in och läs det här: ”Problemet med att vara vegan”. Han förklarar hur jag tänker på ett mer begripligt sätt :)

Vad har ni för tankar kring det här? Inte helt lätta frågor med viktigt att fundera över tycker jag!