Denna dag spenderades på kontoret igen. Vi pratade med vår handledare och han sa att han skulle fixa en uppgift åt oss idag. Sagt och gjort kommer han med x-antal rejäla buntar med olika rapporter och häften (som ni ser på bilden). Hjälp tänkte vi, ska vi läsa allt detta!? Men nej, vi kulle ”bara” bokföra dessa i Excel, och sortera dem. Skönt tänkte vi. Det var faktiskt roligare än det låter, haha…

När vi skulle hem för dagen var en av medarbetarna på kontoret utanför precis (tror han är lite ”allt i allo”). Han frågade vart vi skulle, och om vi ville ha skjuts hem då. Ja, sa vi självklart, helt slut som vi var. Han åkte en annan väg från kontoret, vilken skulle visa oss en gata fullt med frukt! Himmelriket typ, där blir vi nog stammisar. Mango, papaya, avokado, ananas och banan till frukost är inte helt fel! När vi skulle tacka vår chaufför för skjutsen säger jag glatt: ”Amesegenalo!!” (Tack på amarinja) Och han bara gapskrattar! Kul ändå att man kan glädja någon med sina knappa språkkunskaper gällande amarinja! Jag antar att jag hade liiite för mycket jönköpingsdialekt i mitt uttal kanske… Haha!

Hemma på rummet tog vi det bara lugnt, skönt att ta sig tid till saker som annars inte prioriteras, t ex tvätta, städa väskan mm. Helt plötsligt kom föreståndarinnan på vårt guest house och knackade på – och bjöd på bunna (kaffe)! Jag, som de flesta vet, dricker inte kaffe men tackade och tog emot den lilla koppen med etiopiskt kaffe. Och tänka sig, det gick att dricka. Det var till och med lite gott! Kanske finns hopp för mig med (men ha inte för höga förhoppningar om det mamma). Liksom innan, tackade jag och sa ”Amesegenalo” när vi gav tillbaks våra tomma kaffekoppar. Även hon skrattade gott åt mig (eller snarare mitt uttal kanske).