Idag rotade jag fram mina gamla ramar! Så vackra och unika allihop, de har säkert stått i tjänst i att bära många minnen och vackra bilder innanför glaset. Vissa i min omgivning tycker emellanåt att det räcker med ramar för nu. Och ja, jag är i viss mån beredd att hålla med. Just nu har jag köpstopp, men svårt är det! Min lilla samling har jag en plan för, en hel vägg med nya och gamla minnen – fina bilder på nära och kära ska pryda väggen utmed trappan är det tänkt. En salig blandning personer och ramar. Tror det kommer bli perfekt!

Vissa har kvar fotona i sig, och då undrar jag – vilka var de, vad hette de och hur levde de… Så intressant och fascinerande! Till exempel det paret med alla blommor, var de nygifta eller förlovade? Var de lyckliga? Och den gamla farbrorn, undra vad han hette, om han var snällare än han såg ut?