Innan jul fick vi in mitt piano från farmor och farfars hus, några meter bort. Där har det innan stått på förvaring sedan det och jag bodde ett kort tag i Jönköping. Innan dess stod det i Åkers missionshus. För många år sedan ville min mormor att församlingen skulle ha ett piano, vilket så blev. Det piano som främst mormor, men även många andra, spelat på, lovsjungit till och spelat ur den grå pärmen med. Nu får det leva vidare i vårt hem, med samma toner och melodier och några nya. Det är mig kärt!

I detta hus stod det förr ett piano som farmor och hennes systrar fick när de var unga, år 1920. Farmors pappa, Paul Johansson, sålde skog för att få råd med det. Kvittot som fortfarande finns kvar vittnar om att han betalade hela 1 750 kr för pianot från Åmål, vilket var väldigt mycket på den tiden. Nu står det hemma hos mina föräldrar, tillsammans med den gamla tramporgeln från Åkers missionshus, mammas piano, fioler, gitarrer och några instrument till.

Pianon med en historia, med minnen i. Det är en vacker melodi, som är oerhört synd att kasta bort. Det finns alltid rum för ett piano, det kan både jag och mamma skriva under på!