Det här med att hinna med lika mycket som innan Elise kom är en omöjlig ekvation. Hon kräver sin tid och det ska hon såklart få! Men ibland kan man faktiskt komma runt det lite. Det stavas bärsjal. Det är faktiskt riktigt smidigt när hon inte vill vara själv, har svårt att somna eller när vi går på promenader. Jag trixar in henne i sjalen och oftast somnar hon efter bara en liten stund. Väldigt behändigt att dessutom få händerna fria och kunna fixa med lite annat, samtidigt som jag ger Elise trygghet och närhet. Win win!

Igår sken solen på de redan mogna och många röda vinbären och Elise ville inte somna i vagnen – då fick bär(!)sjalen komma fram och rädda situationen. Bären blev plockade och Elise nöjd. Jag blev svettig på magen men sådana smällar får man ta.

Till att börja med använder jag den här trikåsjalen som jag fått låna. Den är relativt lätt att få till bra, även om knyten alltid går att förbättra. När Elise vuxit till sig lite har jag även tänkt att testa vävd sjal – som ger bättre avlastning och mer stabilitet än en i trikå. Jag har en sådan liggandes i lådan som jag fyndade för 40 kr på en klädbytardag. Ingen aning om den är bra eller ej, återstår att se, men 40 kr för en vävd bärsjal är ändå ett riktigt kap!

Att sjala kräver lite övning har jag märkt… Men det går framåt! Bjuder på en rufsig och lite osmickrande bild på mig men på Elise finns inget någonsin att klaga på. Söt som socker – eller jag menar honung!