Efter att ha kommit över ett recept på äppelcidervinäger var jag tvungen att testa att göra egen sådan. Eftersom både jag och Tomas använder det som surskölj efter hårtvätt går det åt en del här hemma, och kan man göra egen – varför inte?! Att vi dessutom har ganska mycket äpplen som inte är så goda att äta rakt upp och ned så kändes äppelcidervinäger självklart att prova.

Jag hittade ett tydligt och enkelt (tror jag) recept på Ekoplantan, där hon i inledningen skriver såhär: “Äppelcidervinäger är rik på aromämnen och mineraler och spårelement. Den innehåller kalium, kalcium, klor, svavel, kisel, natrium, magnesium, järn, silicium, flour och många andra ämnen, enligt Annelies Schönecks bok Att ta tillvara äpplen.”

Eftersom det tar några veckor innan den är klar tänkte jag låta det bli en liten följetong. För en vecka sedan började jag med att riva äpplen och packa dem lätt i en stor och en lite mindre glasburk. Jag rev dem grovt med både skal och kärnhus kvar (fast läste nu i kommentarerna på ovan nämnda inlägg att man skulle ta bort det). Hällde till sist på lite vatten för att täcka äpplena helt.

Jäsningen kom igång riktigt fint efter bara någon dag. Till en början hade jag ett lakanstyg över, men det blev kladdigt när det började jäsa och bubbla över så satte lock på istället, inte helt igenskruvat eller påtyckt. Jag har nu rört runt i dem två gånger.

Idag satte jag dock på tyg över igen då jäsningen verkar ha avtagit lite, kanske kommer den igång bättre med mer syre. Eller så jäser den ändå? Vad vet jag.. Det luktar nog som det ska, tror jag i alla fall. Jag ni hör ju, här krävs absolut en uppföljning!

Idag, en vecka efter start, ser burkarna ut såhär:

äppelcidervinäger

Det ska bli spännande att se hur slutresultatet blir. To be continued!

Oh! Förresten, alla ni som tipsade om vad jag ska göra med alla halvroliga äpplen.. Idag fick jag en försenad födelsedagspresent av Elise (eller ja.. Tomas då). En liten äppelpress, perfekt för mustmakeri! Återkommer såklart med ett inlägg om det med så småningom.