Häromdagen såg jag ‘Kalles sex liv’ avsnitt 2 på SVTplay. Det sändes igår kväll på tv. Kalle Zackari Wahlström hälsar på sex olika personer/familjer som lever på ett annorlunda sätt. Med önskan om att förändra sitt sätt att leva på, besökte han David och Eliza som lever i ett vagnshus på sex kvadrat och odlar sin egna mat med permakultur som utgångspunkt. De lever enklare och er hållbart av vad naturen ger och förutsätter. Det berörde mig, troligen eftersom det även är vår strävan och längtan.

Det slog mig också, att vi trots allt är en bit på väg! Att vi faktiskt hade morötter från förra året kvar nu när vi började skörda årets. Att vi kan plocka in egna ägg och njuta av egenskördad honung. Kommer få eget kött från våra grisar så småningom.

Men just nu är vi lite i obalans. För mycket jobb på bortaplan och för lite tid för jobb hemma ger oss en stress att hinna med allt. Hinna med att njuta av vad vi har, ta hand om vår skörd på bästa sätt, sköta gården så som vi vill. Men med hopp om att snart kanske hitta den där balansen lite bättre än nu, är jag tacksam över det vi trots allt har.

Några citat från Kalle i programmet som fastnade lite extra hos mig, och som jag i mångt och mycket håller med om, kommer nu lösryckt här:

“Jag vet ärligt talat inte hur man inte vill ha det på något annat sätt, och vill man ha det på ett annat sätt, är det nog för man inte upplevt det här.”

“Hur kan man vilja bo i en stad och äta köpemat när man kan va här och odla grejer, göra grejer.”

“Meningen med livet är att leva med flit.”

Ja, att ha ett mål och veta varför man gör just vad man gör. Inte göra något bara för att, utan för att det ger något mer, något med en djupare och långsiktig betydelse. Så frön för att sedan veta att man troligen kan skörda gott en tid senare. Samtidigt som jorden som brukas bevaras snarare än utarmas. Tänkvärt.

Så, missade ni programmet igår eller inte hunnit se det på play än, se det här!