I lördags var det dags för vår andra honungsslungning någonsin. Extra spännande eftersom vi skulle fixa det helt själva och dessutom visste vi att ramarna skulle vara fyllda med ljunghonung! För er som inte är så insatta i honungsvärlden kan jag förklara för er att ljunghonung är antingen älskad eller hatad av biodlare. Vi har en hatkärlek till den nu mer. Det är den nyttigaste (mer om det i ett annat inlägg!) och enligt Tomas den godaste honungen men den är dessutom den absolut svåraste honungen att slunga. Den är som seg knäck, geléaktig och klistrig och vägrar släppa från ramarna om man inte använder sig av specialverktyg.

Som tur var var Tomas förutseende, eller rättare sagt väldigt pepp på ljunghonung, så han beställde för någon vecka sedan en honungslossare eller “Sjölies lilla” som trycker ut eller perforerar honungen i ramen innan man slungar den. Vi hade också på värmefläkt i rummet där lådorna med ramarna stod för att göra den något mer rinnig. Jag tog bort vaxet från ramarna och Tomas tryckte med lossaren för att sedan slunga den. Det hade aldrig gått utan specialverktyget. Trots att det var mycket svårare den här gången än vad det var första gången med sommarhonung var det helt klart värt mödan – vi fick ut närmare 60 kg ljunghonung!

Den här gången blev det om möjligt än mer klabbigare och kletigare i köket. Inte riktigt som knäckkokningen i Sunes Jul, men nästan… Det går väl an med två samhällen (40 ramar), men i framtiden får vi nog hitta på en annan lösning. För det här med biodling och honung har gett mersmak!