Hur många av er har hört talas om babypotting eller ec (elimination communication som det också kallas)? På 60 år har nämligen blöjtiden för barn ökat med två år. Det finns säkert flera olika orsaker till det men främst tror jag det är de nya superabsorberande blöjorna. De gör det smidigt både för föräldrar då de inte behöver bytas så ofta och barnen märker knappt att de kissat. På så vis börjar många med att potträna senare än förr, det är helt enkelt väldigt smidigt att fortsätta med blöja länge.

Detta medför att antal blöjor per barn ökar drastiskt vilket både miljön och familjens ekonomi påverkas av. Sen finns också andra faktorer så som ökad risk för blöjeksem, urinvägsinfektion och förstoppning. Det är här både tygblöjor och babypotting kommer in i bilden.

Som ni kanske har koll på kör vi på helt med tygblöjor här hemma (dagtid), vilket minskar blöjberget drastiskt samt förkortar blöjperioden då barnet känner när det blivit blött. För några månader sedan började vi också lite smått med babypotting. Babypotting innebär att man låter bebisen göra ifrån sig över handfatet, över toaletten eller på pottan och det kan man praktisera redan från födseln. Vissa kör på från början och lär sig se tecken på barnet när det börjar bli dags att kissa eller bajsa, andra kör mer på rutin och håller barnet över handfatet/pottan efter sovstunden, maten och vid blöjbyte. Här hittar alla sin egna nivå och rutin som passar barnet och föräldrarna bäst.

Fördelen med babypotting är att det underlättar för barnet att bli blöjfritt. Barnet tömmer också tarmen och blåsan lättare i grodpositionen den får när den hålls över handfat/toa alt sitter på pottan vilket minskar risken för förstoppning och urinvägsinfektion. Sedan ökar också samspelet mellan förälder och barn genom att vi som föräldrar tolkar barnets signaler och lär oss förstå när det behöver komma till pottan.

Jag läste lite om babypotting (eller EC, elemination communication, som det också kallas) innan Elise kom och tänkte att vi eventuellt skulle köra en light-variant av det. Några gånger höll jag henne över handfatet när hon var så pass liten att hon inte kunde sitta på pottan med gott resultat men nu när hon börjat äta mer fast föda och är stadigare så har vi kört med potta istället. Det är riktigt kul när det funkar och både vi och Elise är nöjda när blöjan ibland är torr nästan hela dagen!

Har ni erfarenheter av babypotting eller var det här helt nytt? När jag nämnt att Elise sitter på pottan (nu är hon 8 månader), så blir de flesta ganska förvånade – oj, redan?! Vilket egentligen är hur naturligt som helst, barn har ju i alla tider och kulturer signalerat när de behöver kissa/bajsa.

Pottan Patu använder vi här hemma – rolig att titta på och (vad jag förstår) skön att sitta på. 

Det är såklart viktigt att det sker på barnets villkor och att både föräldrar och barn ska tycka det är kul och hitta sin nivå. Här på Blöjfribebis.se finns mycket bra och läsvärd information, liksom i boken “Bebis på pottan” av Ulrica Casselbrant. Sen är det också peppande att läsa inläggen på facebookgruppen Blöjfri Bebis, där föräldrar delar med sig av ups and downs i resan mot en blöjfri bebis.